Laget framför Jaget – lagsammanhållning

Jag får ibland frågan om varför försäsongen eller lagsammahållningen inte går som det är tänkt. Varför det är dålig närvaro, varför laget inte drar åt samma håll som ni ledare tycker, varför ni inte har den dynamik ni vill ha. Och jag ställer alltid frågan tillbaka.
”Hur är det tänkt?” Och får alltid svaret att
”Vi gör som förra året, med samma upplägg, samma intervall och samma teambuildande aktiviteter.”
”Hur då?” frågar jag
”Jo vi har en teambuildinghelg och så. Vi springer intervaller, tränar styrka på försäsongen.”

Nej, säger jag. Det räcker absolut inte med en teambuildinghelg. Det är kontinuitet och stabilitet som krävs för att bygga lag. Att bygga lag och samhörighet sker året runt, säsongen igenom och startar med dig själv som ledare och spelare. Jag fascineras otroligt av lag och målsättningar. Varför går det inte som vi vill ibland? Varför blev det på det ena eller det andra sättet? Vad är lagsammanhållning? Varför klickar det i vissa lag och i andra inte? Vilket mål har ni satt för försäsongen?

Och varför drar era aktiva inte åt samma håll?

När säsongen börjar lida mot sitt slut så vill vi inte att någon spelare i laget skall sluta. Det borde vara målet för alla lag. Men några kanske slutar, en del blir uppflyttade i andra lag i föreningen och en del blir värvade till andra föreningar. Det man skall känna till när man har med människor att göra är att frågan om att duga alltid är där. Varför får han eller hon och inte jag? Kommer någon ta min position i laget vid nytillkomna spelare och vad händer om en person som haft en viss position eller roll slutar. Att bagatellisera detta och säga att tiden har sin gång eller att ”din tid kommer” är inte ett bra sätt att hantera en spelare på. Man måste vara väldigt konkret i sin kommunikation. Och så fort det sker en förändring i gruppen så förändras dynamiken. Vi börjar om och behöver jobba tillsammans.

Det finns några kritiska karriärövergångar inom idrotten och det är från barn/ungdom till junior. Från junior till vuxen/elit och från elit till att sluta. Allt detta behöver föreningar ha kunskap om för att göra övergångarna så smidiga som möjligt. Och hjälpa individen. Varför tror ni att unga talanger misslyckas? Jo, för att de trots att de är superduktiga inte är redo och som förening hjälper man inte dom förman förstår inte. Vad händer med en talang som varit mest framstående i sin åldersgrupp under flera år, som lyfts upp till ett herrlag/damlag och då inte är mest framstående längre. Hjälper ni föreningar dessa?

Detta är inte typiskt för unga idrottare. Detta gäller för de flesta människor. Att duga. Bli lyssnade till och att känna sig kompetenta.

Åter till frågan om lagsammahållningen. Hur ofta omvärderar ni ledare ert kontrakt med er själva om vilken ledare ni vill vara? Har ni ett kontrakt eller filosofi? Har ni inte det tycker jag det är dags att skaffa sig det. Så ni vet om ni kanar av vägen för om man skall leda ett lag med en massa olika individer så behöver man veta vad man gör. Det är ni som sätter er prägel på träning flera dagar i veckan. Det är ni som kanske kommer att vägleda dem i andra frågor som inte bara rör idrotten. Och då får jag ibland höra att lagsammahållningen i gruppen inte är bra. Och man brukar skylla på både det ena och det andra. Han/hon gör si eller så. Vi har inte haft tid för teambuilding. Vi har prioriterat bort teambuilding. Två spelare har inte dragit jämnt mm mm. Flera olika förklaringar till varför lagsammanhållningen inte varit bra. Då tänker jag – vilken roll har du som tränare och ledare? Jo…här är några.

Tränarens roll:
Kommunikationen är viktig.  Den behöver först och främst vara öppen och effektiv för att främja lagsammanhållningen.
– Effektiv kommunikation
Alla behöver vara bekväma med att uttrycka sina tankar och funderingar. Att alla öppet vågar beskriva vad man tycker eller känner, specificera den känslan man har och vilka förändringar du vill ha och vad du tror kommer att ske om du får till dessa förändringar. Tränarna behöver se till så att alla är med på tåget. Att man är dedikerad för uppgiften men också att man är dedikerad för att vara i gruppen och vara i relation med de andra. När tränarna pratar om uppgiften och de sociala utmaningarna och alla förstår dessa så kommer det bidra till ökad lagsammanhållning. Att som idrottare inte få veta varför man skall göra en viss övning eller springa intervaller osv tyder på dålig kommunikation. Har ni som ledare varit tydliga med målet? Kommunikation kan vara annat också. Hur normmedveten är du som tränare? Vilken jargong har du själv som tränare? Tänk efter vad du säger innan du säger det. Vilka uttryck använder du dig utav? Är alla i laget inkluderade eller är någon inte med? Vem är du? Vad gör du? Hur pratar du?

– Förklaring av individuella roller i lagets framgång
Tränarna behöver ha ett förhållningssätt mot individen i laget att visa för denne att var och en har ett unikt bidrag till gruppen. Att alla är viktiga och att dennes bidrag kommer öka lagets framgång. Detta gäller även staben i laget. När då sedan individen förstår de olika rollerna i laget och helheten så kan individen börja känna med laget. Ett trick är att vid vissa tillfällen tilldela spelare andra positioner än vad de är vana vid. Som att säga ”Gå några mil i hans skor.” för att få lite uppmärksamhet kring allas bidrag. Det visar att man även bryr sig om varandras ansträngning om man förstår vad den personen jobbar för. Och var tydliga med positioner, lagkaptener och rollfördelning väldigt tidigt. Redan på försäsongen.

– Mål och gruppmål
Om man sätter upp specifika, utmanande mål så har det en positiv inverkan och effekt både på individen och grupprestationen. Mål gör att laget fokuserar och ger laget en känsla av överenskommelser. När laget når målen vill man att de skall uppmuntra varandra att sträva efter nya mål. Målen behöver vara tydligt definierade för att även gynna eller utveckla lagsammanhållningen ytterligare. Dessa mål skall hellre vara prestationsbaserade än resultatbaserade. Gruppmålen skall alltså inte handla om poäng utan om prestation, något som kan mätas i anträngning. Individuella mål är givetvis oerhört viktigt också men inte just för lagsammanhållningen.

– Undvik överdriven spelaromsättning
Man har sett att lagsammanhållningen minskar när det är stor spelaromsättning. Om detta sker kan man be de som varit med länge i laget att hjälpa till med integrationen av nytillkomna så de känner sig välkomna. Vid varje bortfall el nytillkommen ledare el spelare så börjar grupprocesserna om. Det tar energi. Har ni mentorer i era lag, eller faddrar?

– Ha schemalagda lagmöten
Under säsongen behöver tränaren planera in lagmöten. På dessa möten behöver alla kunna prata öppet, ärligt och konstruktivt och beskriva sina positiva och negativa känslor. Man kan på detta sätt lösa interna stridigheter och mobilisera kring varför man är där och skapa energi. Man kan prata om olika saker. Hur vi lär oss av våra misstag, omdefiniera mål el delmål och prata om vårt beteende som spelare eller medlem av laget. Även om det inte finns några konflikter just vid tillfället så är det viktigt att samlas ändå. Man kan ha övningar som går ut på att man berättar vilka olika egenskaper man gillar med varandra för att stärka varandra. Teambuilding. Ha respekt och empati för varandra. Om det är tyst på era möten behöver ni fundera på varför det är tyst.

– Lär känna lagets klimat
Tränaren måste känna till lagets klimat. Tränaren behöver ha vetskap om vilka som har hög status i laget och hur relationerna ser ut. Hittar man dessa kan man dra nytta av dessa individer för att kommunicera mellan sig själv och laget. Man kan använda sig av spelarråd el informella ledare. Lagkaptener hittar ni ofta här.

– Lär känna andra
Man behöver lära känna varandra. Vilka roller som finns och vilka behov olika individer här. Låt individerna avslöja något om sig själva. Detta för att lära känna varandra på ett annat plan än bara som lagmedlemmar. Kanske någon erfarenhet som man har el något man gjort. Detta för gruppen närmare varandra.

Så! Hur ser ert ledarkontrakt/ledarfilosofi ut?

Kramas mycket <3

19 juli, 2018Permalink

Lagsammanhållning och social maskning

Jag får ibland uppdraget att hålla i lagsamlingar. Mitt uppdrag brukar vara från tränaren:
”Vi behöver ha en teambuildinghelg för att svetsa samman gänget!”

Nej, säger jag. Det räcker absolut inte med en teambuildinghelg. Det är kontinuitet och stabilitet som krävs för att bygga lag. Att bygga lag och samhörighet sker året runt, säsongen igenom och startar med dig själv som ledare och spelare. Jag fascineras otroligt av lag och målsättningar. Varför går det inte som vi vill ibland? Varför blev det på det ena eller det andra sättet? Vad är lagsammanhållning? Varför klickar det i vissa lag och i andra inte?

Det är givetvis en komplex och mycket svår fråga egentligen men jag tror att vi behöver lära känna varandra först. Vi kommer inte att gilla alla. Och vi behöver ha en öppen och rak kommunikation.

När säsongen börjar lida mot sitt slut så vill vi inte att någon spelare i laget vill sluta! Det borde vara målet för alla lag. Jag skall nu prata om något som heter social maskning. Man ser det ganska ofta faktiskt, fastän man inte tänker på det. Det är helt mänskligt och väldigt intressant.

Både på elitnivå och bredd eller ungdomsnivå sker det social maskning.

Social maskning är när man som aktiv inte ger allt i varje given situation.

Varför uppstår social maskning?

  • man vill som utövare inte riskera att dra ett tyngre lass än övriga gruppmedlemmar. ex. ”Varför skall jag ta den löpningen när jag inte tror/ser att min lagkompis gör det?”
  • man sparar sitt bästa tills man är tvungen att jobba och anstränga sig själv. ex. ”Jag väntar tills min tränare säger till mig att gå in 100%”
  • man litar på andra i gruppen bättre i den aktuella uppgiften. ex. ”Spelare XX brukar alltid göra det eller det. Han eller hon får fortsätta göra det!”
  • man är av naturen lat och tror sig kunna gömma sig i massa. ex. ”Varför skall jag göra detta?”
  • man litar på att stjärnspelaren i gruppen skall göra jobbet (om en sådan finns) ex. ”Tränaren pratar så gott om Spelare XX så han eller hon får göra det. Han eller hon är ju så bra…”

Social maskning kan öka vid några av följande förhållanden:

  • den aktives bidrag till gruppen kan inte bli bedömd oberoende av gruppen.
  • uppgiften känns inte meningsfull, man vet inte varför man utför uppgiften.
  • den aktives personliga delaktighet el involvering är låg. Man får inte vara med och säga sin mening. Man får inte vara delaktig i beslut. Eller bara några få utövare i gruppen får vara med och fatta beslut.
  • de övriga i gruppen förväntas prestera bra och anstränga sig mycket. T.ex tränare har pratat om vissa spelare framför gruppen. Att han eller hon betyder mycket. Social maskning blir påtaglig då resterande lag väntar på att denne skall prestera.
  • man tror att man möter en svagare motståndare. Det klassiska…att ställa in skorna.
  • man känner att det man bidrar med är överflödigt. Att ingen bryr sig ändå.

För att minimera detta så måste man som tränare försöka framhäva varje persons speciella bidrag. Att alla blir sedda och känner sig unika. Detta sker redan i rollsökningsprocessen tidigt på säsongen i varje ny lagkonstellation och fortsätter sedan resten av säsongen. Ingen får lämnas utanför. Och här tänker jag att det är i målsättningarna för säsongen detta sker med de individuella målen. Är målen SMARTa för individen på den nivån och sammankopplar vi dem med lagets mål? Uppföljning bör hela tiden göras genom individuella samtal t.ex. Och sist men inte minst så är det viktigt att öka lagsammanhållningen.

Jag tror att man uppnår sina målsättningar och minimerar social maskning genom att ha hög lagsammanhållning – men även det är komplext. Det går även att mäta. Man tittar på sig utifrån en begreppsmodell.

– Individens attraktion till gruppen – uppgift:
”Hur involverad är jag i laget? Har jag en tydlig roll?” Här finns lagets uppgift, mål och vilka metoder som vi använder. Individuell måluppfyllnad.”Vill jag vara med här? Tror jag på detta?”
– Individens attraktion till gruppen – socialt:
”Är jag accepterad? Vill jag vara med dessa spelare även utanför planen?” Också något som grundar sig redan i början av säsongen och bör då växa sig starkare el vara på samma nivå under säsongen.
– Gruppintegration – uppgift:
”Är vi ett sammanhållande lag?” ”Har gruppen tydliga mål, uppgifter och metoder?” ”Tror jag på att vi kommer att klara uppgiften” Har vi realistiska mål?
– Gruppintegration – socialt:
”Är vi en grupp utanför planen?” ”Vill vi träffas utanför planen?” ”Är alla med?”

Hur kan man öka lagsammanhållningen?
Tränarens roll:
Kommunikationen är viktig.  Den behöver först och främst vara öppen och effektiv för att främja lagsammanhållningen.

– Effektiv kommunikation
Alla behöver vara bekväma med att uttrycka sina tankar och funderingar. Att alla öppet vågar beskriva vad man tycker eller känner, specificera den känslan man har och vilka förändringar du vill ha och vad du tror kommer att ske om du får till dessa förändringar. Tränarna behöver se till så att alla är med på tåget. Att man är dedikerad för uppgiften men också att man är dedikerad för att vara i gruppen och vara i relation med de andra. När tränarna pratar om uppgiften och de sociala utmaningarna och alla förstår dessa så kommer det bidra till ökad lagsammanhållning. Lagmedlemmarna i gruppen blir då mer öppna mot varandra och ställer upp mer, pratar mer och lyssnar mer.

– Förklaring av individuella roller i lagets framgång
Tränarna behöver ha ett förhållningssätt mot individen i laget att visa för denne att var och en har ett unikt bidrag till gruppen. Att alla är viktiga och att dennes bidrag kommer öka lagets framgång. Detta gäller även staben i laget. När då sedan individen förstår de olika rollerna i laget och helheten så kan individen börja känna med laget. Ett trick är att vid vissa tillfällen tilldela spelare andra positioner än vad de är vana vid. Som att säga ”Gå några mil i hans skor.” för att få lite uppmärksamhet kring allas bidrag. Det visar att man även bryr sig om varandras ansträngning om man förstår vad den personen jobbar för.

– Utveckla stolthet i subgrupper
Det finns naturligt med subgrupperingar i lag. Det kan samlas kring positionerna. T.ex backarna för sig, målvakterna för sig, anfallare osv. De behöver få känna stolthet över sin position och insats. Man behöver känna att man betyder något i den positionen man har.

– Sätt upp utmanande gruppmål
Om man sätter upp specifika, utmanande mål så har det en positiv inverkan och effekt både på individen och grupprestationen. Mål gör att laget fokuserar och ger laget en känsla av överenskommelser. När laget når målen vill man att de skall uppmuntra varandra att sträva efter nya mål. Målen behöver vara tydligt definierade för att även gynna eller utveckla lagsammanhållningen ytterligare. Dessa mål skall hellre vara prestationsbaserade än resultatbaserade.

– Uppmuntra gruppidentiteten
Det är viktigt att känna att man har en gruppidentitet för att öka lagsammanhållningen. Det skall tränaren uppmuntra till. Det kan vara lagjackor som alla bär eller annat som visar att de är en helhet tillsammans.

– Undvik mindre sociala grupper
Subgrupper såsom backar, anfallare el andra typer av grupper är inte samma sak som formering av sociala smågrupper. Man vill undvika dessa smågrupper för de ger bara fördel till några få. Dessa grupper kommer oftast till när laget förlorar eller när några få inte känner att deras behövs är mötta. Eller när tränaren behandlar spelare olika. Tränaren måste snabbt hitta orsaken till att dessa sociala smågrupper bildas och bryta upp dem då det förstör laget mer än gör nytta. Det kan man göra genom att byta rumskompisar på resor om det är resande lag. Men att hitta dessa grupperingar snabbt behövs.

– Undvik överdriven spelaromsättning
Man har sett att lagsammanhållningen minskar när det är stor spelaromsättning. Om detta sker kan man be de som varit med länge i laget att hjälpa till med integrationen av nytillkomna så de känner sig välkomna. Vid varje bortfall el nytillkommen ledare el spelare så börjar grupprocesserna om. Det tar energi.

– Ha schemalagda lagmöten
Under säsongen behöver tränaren planera in lagmöten. På dessa möten behöver alla kunna prata öppet, ärligt och konstruktivt och beskriva sina positiva och negativa känslor. Man kan på detta sätt lösa interna stridigheter och mobilisera kring varför man är där och skapa energi. Man kan prata om olika saker. Hur vi lär oss av våra misstag, omdefiniera mål el delmål och prata om vårt beteende som spelare eller medlem av laget. Även om det inte finns några konflikter just vid tillfället så är det viktigt att samlas ändå. Man kan ha övningar som går ut på att man berättar vilka olika egenskaper man gillar med varandra för att stärka varandra. Teambuilding.

– Lär känna lagets klimat
Tränaren måste känna till lagets klimat. Tränaren behöver ha vetskap om vilka som har hög status i laget och hur relationerna ser ut. Hittar man dessa kan man dra nytta av dessa individer för att kommunicera mellan sig själv och laget. Man kan använda sig av spelarråd el informella ledare.

– Lär känna andra
Man behöver lära känna varandra. Vilka roller som finns och vilka behov olika individer här. Låt individerna avslöja något om sig själva. Detta för att lära känna varandra på ett annat plan än bara som lagmedlemmar. Kanske någon erfarenhet som man har el något man gjort. Detta för gruppen närmare varandra.

Kramas mycket <3

 

7 januari, 2018Permalink

Motivation och prestation

Vikten av att förstå sina spelare.

Varför agerar vissa spelare på ett visst sätt i en viss situation? Hur lär man sig förstå sina spelare och ge dem det dem behöver i olika situationer? Hur viktigt är det att känna sina spelare för att förstå vad de går igenom?

Jag säger – avgörande!

Vi kan ha spelare i lag eller individuell idrott som tappar motivationen, som agerar irrationellt i dina ögon eller som drivs av vissa moment och levererar på en väldigt hög nivå även under hög anspänning och stress. Och vissa som nästan får blackout i situationer med hög anspänning och stress. Det är komplexa ämnen. Men du som tränare tillsammans med dina spelare behöver jobba tillsammans i detta.

Jag har djupdykt i motivationsämnet i min utbildning och det finns inte ett entydigt svar på frågan om varför det blir som det blir. Men det jag vet är att det kan bero på många olika saker att man tappar motivationen. Jag har fastnat bl.a. för Deci och Ryans self-determination theory. Denna teori har hjälpt mig att se mönster med bla. motivation. Det är en av världens mest använda motivationsteorier. Enligt self determination theory finns det olika grader av motivation:

Yttre motivation – man gör något för att få en belöning eller kanske undvika bestraffning av någon.
Introjicerad motivation – man gör något för att uppnå belöning eller undvika bestraffning som man själv kan sätta press på sig själv inom. Som t.ex. skuldkänslor. Att om jag inte går till träningen så kommer andra bli drabbade.

Integrerad motivation – man gör något för att det är rätt enligt värderingar som man har eller sin ideala självbild.

Inre motivation –  man gör något för att man tycker att det är intressant, roligt och stimulerande.
Self-determination theory utgår från att det finns tre generella behov hos människor. Det är att känna sig kompetentautonom/självbestämmande och känna social samhörighet. Beroende på hur mycket detta är uppfyllt desto mer inre motivation känner man förenklat beskrivet.

Jag har lyssnat till flertalet vuxna som gett belöningar i form av pengar för gjorda mål. Eller skärmtid vid datorn om barnet går på träningen. Det är en yttre belöning man ger här och spelaren tränar eller levererar mål för att få belöning. Detta är den minst hållbara motivationen i längden för när belöningarna uteblir så dalar motivationen. Man vill sträva efter att spelaren känner inre motivation vilket betyder att man gör något för att man tycker det är intressant, roligt och stimulerande för en själv.

För att då hjälpa en spelare att skapa den inre motivationen så är ett sätt att jobba med det att jobba enligt Deci och Ryans self-determination theory.

Som ledare kan du påverka motivationen direkt hos dina spelare bara genom din egen attityd. Är du distraherad, sur eller inte på topp så märker spelarna det med en gång om du inte är väldigt duktig på att spela teater. Är du glad, positiv och inbjudande, ger valmöjligheter till dina spelare och ibland bryter av med roliga aktiviteter så kan du förändra spelarnas motivation.

Enkla saker för att jobba med de tre behoven autonomi/självbestämmande, kompetens och social samhörighet är att i det autonoma bjuda in till att spelarna får känna sig delaktiga. En känsla av valfrihet, frivillighet och självbestämmande. Att bete sig i linje med sina värderingar och intressen. Att uppmuntra till att testa och vara nyfikna. Att lyssna på alla och respektera alla. Att man uppmuntrar ansträngningen att åstadkomma något och inte bara resultatet.

För att en spelare skall känna sig kompetent så behöver man vara tydlig med vad som skall göras så att spelaren inte blir orolig för att han eller hon inte är på rätt väg. Att man som tränare och spelare sätter mål som är realistiska. Både gemensamma mål och individuella mål. Utan mål är det väldigt svårt att känna sig kompetent. Märker man som tränare att en övning eller taktik inte fungerar just nu så gå tillbaka till det de kan och utveckla det vidare tills ni når målet. En spelare behöver känna att han eller hon lyckas. Ge lämpliga utmaningar. Positiv och konstruktiv feedback är viktigt här.

När det gäller den sociala tillhörigheten så behöver spelaren känna att han eller hon är en del av gruppen. Visa empati, värme och acceptera känslor. Att känna närhet och koppling till andra människor, att man bryr sig om andra och att andra bryr sig om mig. Att man både som tränare, spelare och förälder visar både empati och förståelse för varandra och att spelarna känner sig accepterade för de dem är. Att det inte är bara målen som räknas i en match utan att man kan fokusera på andra saker som hur det varit i laget. Har vi varit trevliga mot varandra i gruppen. Har vi berömt varandra på olika sätt. Har vi berömt våra ledare. När vi kommer upp i åldern så behöver även tränarna få höra att de gör bra saker. Varför inte berätta för sin tränare att man tyckte om övningen. Eller att man kände sig glad under matchen eller träningen.

Man kan även tänka på följande då man vill påverka motivationen.

Att vi deltar i aktiviteter och idrott kan ha flera olika anledningar. Vi kan ha motiv som vi delar med andra men vi kan också ha personliga motiv. Motivation är föränderlig och ändras över tid. Det som du kände för ett år sedan kanske du inte känner idag.

Mitt råd till er är att kommunicera, lära känna och försöka utvärdera hur era spelare är kontinuerligt.

Människan är komplex och det är med den vetskapen vi bör leda varandra framåt.

När spelare motiverar varandra.

Kramas mycket <3

 

 

22 oktober, 2017Permalink

Ledarskapsfilosofi

Min ledarskapsfilosofi

Har ni skrivit ner er ledarskapsfilosofi? Om inte är det dags att göra det. Detta för att veta om du är på rätt väg eller om du irrat bort dig. Stäm av ditt ledarskap med jämna mellanrum. Gärna efter varje träning, match eller samtal med dina spelare.

1. Allas rätt att vara med. Det mest självklara. 
Alla har rätt att känna att de får vara med och uttrycka sin åsikt. Du som ledare har ansvaret tillsammans med dina spelare att uppnå detta. Lyssna, reflektera och förändra. Säger en spelare att han eller hon är redo att ta ett steg till. Tro på din spelare. Ge en utmaning. Ge förtroende. Det finns inget som kan förstöra så mycket som att inte visa att du litar på din spelare.

”De kommer glömma det du sa, de kommer glömma det du gjorde men de kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig.”
– Maya Angelou

 

Mina minsta. Glädje och förvätningar.
Glädje och förväntningar.

2. Se talang i alla individer. Leta inte talanger.
Försök att se bortom idrottaren. Alla har något unikt. De som kommer att lyckas har jobbat mycket med sig själva. De försöker sannolikt bevisa sin plats varje dag. Låt alla utvecklas.

”En ledare är den som vet vägen, går vägen och visar vägen”
– John Maxwell

3. Låt de idrotta på sina villkor.
Ibland måste man låta spelarna idrotta på sina villkor. Det handlar mycket om motivation. De kommer inte att göra en bra träning eller match om de inte känner motivation. Ta tillfället och prata när du ser detta. Det handlar inte om det idrottstekniska i dessa situationer utan om människan bakom idrottaren.

”Förtjäna ditt ledarskap varje dag”
– Michael Jordan

4. Se alla individer på varje träning. Alla behöver höra något positivt. Glöm inte er själva som ledare.
Tänk att inte få höra ett snällt ord eller något pepp träning efter träning eller match efter match. Försök att se det lilla. Går en svår passning fram eller lyckas utövaren med något som de tränat på så låt han eller hon få höra det. Uppmuntra ansträngningen. Hitta något hos varje spelare. Som människa vill du bli sedd, bli älskad och bli lyssnad till. Det finns fantastiska drivkrafter och motivation i vissa men utan glädje skulle det inte fungera. Ge en klapp på axeln.

”Människor som lyfter världen framåt och uppåt är de som uppmuntrar mer än kritiserar”
– Elizabeth Harrison

5. Låt utvecklingen styra. Lyft de som behöver utmaning.
I vissa perioder kommer det inte vara läge att göra vissa saker. Se dem för där de är i sin utveckling just nu. De kommer ha upp- och nedgångar. Man har det själv som tränare. Då kan det vara rent förkastligt att öva in ny svår teknik. De kan bli oroliga och inte känna sig kompetenta. Vissa spelare kan behöva morötter och vissa kan bara behöva vara. Det enda de inte behöver är piskor. Lyft de som behöver en större utmaning. De är inte stöpta i samma form. Låt utvecklingen styra.

”Jag ensam kan inte förändra världen men jag kan kasta en sten i vattnet som skapar många ringar.”
– Moder Theresa

 

Mitt äldsta lag. Mina hjältar. Ger mig massor med energi.
Mina hjältar.

6. Låt dem bestämma delar av träningen. Lyssna på deras önskemål och låt dem vara kreativa.
Alla behöver leka ibland. Gör oväntade saker på träningarna. Låt dem vara små ibland. Discokull kan bryta varenda allvarlig min. Doppboll och legobyggande också. Låt de vara kreativa och få bestämma. De gånger jag frågat vad de vill göra har det inte helt oväntat varit lekar. Ställ in en träning och laga mat. Eller köp ingredienser till tårtor och låt dem baka. De kommer i sinom tid få sin beskärda del av allvar. De kämpar varje dag för sin skola. De kommer kämpa för sina arbeten och senare sina familjer. Några kommer att få det tuffare än andra. De behöver kreativitet och enkelhet. De kommer att kunna lösa problem med sin kreativitet. Om man hela tiden talar om vad de skall göra tappar de kreativiteten. Lår dina spelare vara delaktiga i verksamheten. Det är för deras skull du bör vara där. Att du själv känner tillfredställelse i personlig utveckling är en bonus.

”Det är otroligt vad du kan åstadkomma när du inte bryr dig om vem som får äran”
– Harry S Truman

7. Se deras olikheter som en styrka och inte en svaghet. 
Ibland är vi snabba på att tala om hur vi vill att alla skall vara och göra. Ledare är speciellt duktiga på detta då vi ser framför oss ett visst spelsystem eller hur vi skall bedriva fys. Alla är inte bra på allt och kan inte passa in i denna form och låt det vara så. Låt de vara olika. Deras olikheter kommer att göra dem till ett starkare lag och starkare individer. De måste tillåtas att vara sig själva. Det är olikheterna som gör oss starka och när de känner att allt är ok växer även deras självkänsla.

”Håll dina ögon på stjärnorna och dina fötter på jorden.”
– Franklin D Roosevelt

8. Le och skratta tillsammans.
Det är inte alltid självklart. Men sänd iväg ett leende och få ett tillbaka. Det är väldigt små medel att få en annan stämning i laget bara genom att le och skratta. Det äldre lag jag tränar önskar att ha musik på passen vi har. Det märks på tempot och energin på träningarna när musiken är igång. De sjunger med, det blir intensitet. Och de peppar varandra på ett annat sätt. Ingen är så bra på att känna av en stämning som barn och ungdomar. Är vi arga eller trötta och ledsna så märks det direkt. Och det blir som ett kollektiv i att vara ledsen eller arg då. Har du som ledare en dålig dag. Tänk på hur du kan jobba med det innan du går in på träningen.

”Döm varje dag, inte efter det du skördar, utan efter det du sår.”
– Robert Louis Stevenson

 

När de beskriver för varandra hur mycket de betyder för varandra...Då blir det lappar som varje spelare får.
När spelarna beskriver för varandra hur mycket de betyder för varandra…det har hjälpt dem mycket.

Kan jag hjälpa några av mina spelare att nå sina drömmar så har jag kanske gjort något bra. Har jag på detta sätt ovan lyckats få mina spelare att må bra så är det ändå viktigare. Har jag dessutom fått dem att växa som individer och om de har en tro på sig själva för dem de är då är jag nästan klar med min egen dröm.

Kramas mycket <3

16 oktober, 2017Permalink

Teambuilding i all ära…

När det börjar närma sig slutet av säsongen i vissa idrotter och uppstart i andra så kan det finnas anledning att både reflektera och planera. Jag är speciellt intresserad av grupper och grupputveckling och inom socialpsykologin så jobbar man på att förstå detta ingående. Hur skapar man starka lag, i den bemärkelsen att finna kontinuitet och trygghet och hur får man lag att prestera under en längre period?

Grupputveckling är ingen linjär process. Den pendlar fram och tillbaka då människor inte är linjära utan agerar utifrån sina egna erfarenheter och sina egna perspektiv. Vad behöver en tränare eller organisation veta för att skapa vinnande lag? Vad är drivkraften och hur kan vi låta processen ha sin gång? Vi kan alltid jobba med teambuilding men är alla inte dedikerade eller hängivna så är det svårt att tvinga grupprocessen framåt.

Jag tänkte presentera pendelperspektivet. Det som de flesta grupper och lag går igenom. Detta kan även läggas över en vanlig arbetsgrupp men med andra ingångsvärden. Att vi har en uppgift gemensamt att lösa är det viktiga här. Vart står du i din egen process? Känner du igen dig oavsett om du är i ett lag eller arbetar i en grupp?

Steg 1:
Allmän orientering- uppstart/första träningen

Här känner ofta laget att sammanhållningen är god och man har en bra känsla av gemenskap i gruppen.

Beteenden: Man delar känslor av spänning och förhoppningar på den kommande säsongen. Det känns positivt och här ser man de tilldelade tydliga målen som oproblematiska och man ser oändliga möjligheter. Man vill känna tillhörighet och behöver kontroll och struktur. Du som ledare behöver vara tydlig med gruppens mål och individens mål.

Steg 2:
Differentiering och konflikt – försäsongsträning

Gruppen börjar nu delas upp både fysiskt och psykologiskt. Det bildas mindre subgrupper. Det kan bli konflikter när spelarna nu börjar konkurrera om de olika platserna i laget. Tränarna börjar nu tydliggöra vilka som kommer vara mer aktuella för spel än andra.

Beteenden: Lite mer avundsjuka, man tittar snett på varandra. Man blir orolig och pratar kanske illa om varandra.

Steg 3:
Resolution och sammanhållning – de sista träningsmatcherna innan serien börjar

Nu ökar sammanhållningen eftersom spelarna nu delar gemensamma mål och intressen på ett annat sätt. Man börjar förbereda sig inför seriestarten. Man känner att stämningen i laget är bättre och mer positiv.

Beteenden: Förväntansfullhet, mer positiv och hjälpsamma mot varandra. Man är tillgiven varandra.

Steg 4:
Differentiering och konflikt – under säsongen

När spelare belönas eller bestraffas olika så kan det återigen uppstå konflikter. Vissa spelare kan t.ex få mindre speltid och man känner sig orättvist behandlad. Vissa spelare följer inte normer men blir belönade ändå.

Beteenden: Mindre hjälpsamma mot varandra, tittar snett på varandra. Gnälligt.

Steg 5:
Upplösning – slut på säsongen

Om det varit en bra säsong så är sammanhållningen i laget vid detta steg oftast hög. Har det varit en sämre säsong så kan det vara mindre bra sammanhållning och man skyller på varandra eller tränaren.

Beteenden: Vid bra säsong: Glada och positiva och vill inte vara ifrån varandra. En sorg över att säsongen är slut. Tillgivenhet och samhörighet. Vid sämre säsong: Stämningen är låg. Man är irriterade på varandra och man känner inget speciellt för varandra och för laget. Konflikter uppstår och attributioner används mer om varför man inte hade en bättre säsong än som det blev. Attributioner används ofta för att inte ta eget ansvar för uppkommen situation. T.ex. Han eller hon tog inte löpningen. Golvet var halt. Det regnade under matchen. Man tar inget eget individuellt ansvar för situationen. Alla andra har gjort fel.

Teambuilding i all ära men gruppen behöver man jobbar med hela tiden.

Kramas mycket <3

 

21 februari, 2017Permalink

Drömmar om utveckling

Tillbaka på en bana men en annorlunda bana. En bana som ger mig kraft och energi. Jobbar just nu uteslutande med utveckling, ledarskap och utbildning i Visby IBK. Har gått från att stå fyra-sex dagar i veckan på en innebandyplan till att nu vara stöd till ledare, jobba med lagutveckling och utbilda i olika ämnen. Jag lever min dröm på så sätt kan man enkelt säga.

Jag skall nu berätta om ett utvecklingsarbete som jag och den kommitté jag är ansvarig för, driver just nu. Ett arbete som tagit över ett år att sätta i verket. Som legat och växt fram hos mig och herrlagstränaren under många samtal. Och som vi presenterade för vår styrelse i maj i år. När jag och tränaren för herrlaget insåg att vi pratade om samma saker och i mun på varandra så var det dags att genomföra. Till vår hjälp tog vi SISU och en innebandy-och föreningskunnig idrottskonsulent.

Bakgrunden till allt detta är att innebandyn gjorde för drygt fem år sedan något som många väntat på. Man hade tagit fram en modell baserad på fakta och forskning om hur barn och ungdomsidrott skulle bedrivas.

Modellen som heter Svensk Innebandys Utvecklingsmodell (SIU) handlar om barn och ungas idrottsutövande, träning, tävling och återhämtning, baserat på utvecklingsfaser kopplat till biologisk ålder snarare än kronologisk ålder. Svenska Innebandyförbundet har skapat en ny modell om hur man skulle träna barn och ungdomar så att de senare kan välja breddidrott eller att satsa på elit.

Föreningen har jobbat med denna utvecklingsmodell sedan den sattes i drift och under våren 2016 gjorde jag och min kommitté ett stort utvecklingsarbete som mynnade ut i Visby IBKs föreningsträd. Detta efter att under hösten 2015 skapat och grundat föreningen med policys, riktlinjer och handlingsplaner kring hur vi bedriver barn- och ungdomsinnebandy i föreningen, policys kring alkohol, tobak, droger, resor och social media samt handlingsplaner kring mobbning och kränkande särbehandling implementerades.

Föreningsträdet är ett paket av utbildningar, innebandyövningar och föreläsningar för spelare, ledare och föräldrar som skall följa med barnet och ungdomens utveckling. Från det att de börjar med idrotten i barnaår tills dess att de kliver över och bli juniorer och kanske senare spelar i ett representationslag eller på motionsnivå.

Vårt föreningsträd är tänkt att lägga grunden hos våra SPELARE att bli så bra människor och innebandyspelare som möjligt. Att hitta en nivå att spela på som passar den enskilde individen. Spelare utbildas i kost, vila och träning, de får prata värderingsfrågor för att skapa sammansvetsade lag utan att ge avkall på att vara en stark individ med bra självkänsla. De får i unga år lära sig att vara tillsammans i grupp och även veta hur unika de är. Föreningsträdet ger våra LEDARE stöd och förutsättningar att vara trygga i sin ledarroll och utvecklas som personer. Med många genomtänkta övningar att använda och utbildningar att stärka individerna och se alla. Allt från deras eget ledarskap till att förstå sitt eget sammanhang i en grupp. Till alla FÖRÄLDRAR i föreningen ger vi föreläsningar och utbildningar i att vara trygga i sin roll bredvid planen och stöd till våra ledare med hur man är en bra idrottsförälder och hur man pratar med sina barn och ungdomar om social media, tobak, alkohol och droger. Materialet vi använder är testat under några år i föreningen av mig själv och några till som utbildare på t.ex SISU. Eller skapade just för detta. Som social media-föreläsning.

Vi skapar något nu som vi verkligen tror på. Något som jag känt saknats eller kunnat utvecklas. Och i dagarna har vi precis avslutat den djupare förankringsfasen hos ledarna. Kommer från möten idag där jag träffat ledare som leder lag mellan 6-9 år och ser behovet hos dem av att prata. Att skapa dialog över laggränser. Lära av varandra. Få utbyta erfarenheter. Har också varit på ett föräldramöte idag där jag pratat om föreningen. Hur vi jobbar och hur vi kommer att jobba med föreningsträdet i deras grupp. Att jag ser fram emot att få träffa dem och stötta dem till att bli världens bästa idrottsförälder. Att få prata kost och värderingsfrågor med dem.

Med start på höstlovet om en dryg vecka så startar de första träningarna där vi gemensamt jobbar för detta. Då kommer spelare i olika åldersgrupper träffas och tränas av vår ungdomskonsulent, mig, andra ledare och junior- och herrlagsspelare då vi även gjort en satsning på att utbilda ledare för framtiden. Ett antal juniorer och herrlagsspelare har gått en utbildning för att erhålla ledarlicens. En licens som tillåter dem att stå ensam i båset på en barn-eller ungdomsmatch. De har även fått lära sig den nya modellen och hur barn- och ungdomsidrott bedrivs idag inom svensk innebandy.

Nästa steg… Ja, mot toppen hoppas vi med en hel del erfarenhet, utbildade spelare och trygga barn och ungdomar. Som kommer att minnas sin idrott i Visby IBK som något positivt. Där de haft utbildade ledare och en trygg plats att komma till.

När man startar ett utvecklingsarbete eller förändringsarbete som detta är, krävs det framförallt mycket tålamod, kommunikation och förankring. Det krävs också mycket mod. Mod som man kanske inte alltid har. Förändringsarbeten i arbetslivet kan bl.a drivas av pengar, kultur, konkurrens eller andra saker. Förändringsarbete i ideella organisationer där vi har över 50 ledare som kommer till vår innebandyhall på sin fritid är något annat. Det kräver inte bara ett otroligt engagemang av mig som ledare utan också en ödmjukhet inför detta. Ju mer jag pratar med ledare, är ute och teambuildar lag eller jobbar med grupper så jobbar jag med mitt eget ledarskap. Jag sätts på prov varje vecka och det blir bara mer och mer intressant. Denna historia är inte färdigskriven än.

Kramas mycket <3

Ljus och lugn ger mig ro att skriva. Bästa avkopplingen.
Tända ljus och lugn ger mig ro att skriva.
23 oktober, 2016Permalink

Ännu en dag…

Det hade varit enklare om det syntes på mig. Att det syntes hur tröttheten och trasdockan i mig visar sig. Den värsta kommentaren hittills är:
”Skönt för dig att få vara ledig hela sommaren!” Om det är det ni tror att jag har så, ledigt! Då har ni inte mycket koll på den skörhet jag bär på just nu. Är det lättare om jag skulle bryta armen så ni såg det? Att vara slutkörd. Ledsen. Trött. Det syns ju knappt. Bit ihop väl! Det är varken det ena eller det andra. Det är helheten. Men jag tänker inte vara alla andra till lags nu. Jag är jättearg på mig själv att jag inte kunnat säga nej. Det finns många förklaringar till det. Ni kan läsa detta om ni känner för en uppdatering. Det är sannolikt en del av förklaringen. Men inte allt. Vi byggs upp av erfarenheter och olika miljöer. Satt med en reporter och fotograf i april. Hon frågade mig om hur jag mådde idag. Mitt påklistrade leende sa. ”Men det är ok!” Eller?

Jag skall försöka sortera upp vad som får mig att komma tillbaka. För jag är på gång nu.

Är fortfarande jättearg och besviken på mig själv då alla varningssignaler fanns. Jag visste inte hur jag skulle få stopp på tåget bara. Många runt mig sade ”Nu får du lugna dig Anna!” Men som jag sa i förra blogginlägget. Nu får ni andra vänta. Jag är inte intresserad av att hjälpa någon annan just nu. Kan låta hårt kanske…men så är det. Ni kan förvänta er både ja och nej. Och det beror bara på min dagsform. Och jag tycker inte om er mindre för att jag säger nej. Jag säger nämligen ja till mig själv. Att umgås är inte samma sak som att hjälpa.

Allt jag vill just nu är att orka. Att vakna på morgonen utvilad. Att hoppa ur sängen och göra frukost. Att vara med min familj. Att komma tillbaka till mitt jobb och vara den glada, sociala Anna som jag brukar. Tro inte att det är jobbet som gjort mig sjuk. Åh nej. Det är det inte. Helheten. Min arbetsgivare är fantastisk. Jag vill jobba. Jag vill kunna göra ett bra jobb.

Men att vissa dagar inte vilja gå upp ur sängen. Att boka in saker veckan innan som jag idag inte orkar…Att gråta över…ja allt. Att leende säga. ”Men jag mår ok…” Eller? Vissa dagar går det att le. Andra inte. Det ende som brottas med det är nog jag.

Det finns faktiskt hopp. Jag tar steg varje dag men måste hålla energislukare borta. Energislukare är personer eller företeelser som får mig att må dåligt. Som får mig att känna mig liten…eller som jag säger till mina lag: Som tillåter sig att komma in under skinnet på er. Ni måste sparka dom. Ge dom en rejäl spark i baken och säg. Nej tack!!! Ni känner dom. Ni vet vilka dom är. Gör er av med dom. De som älskar er för de ni är. De skall ni behålla. – Lätt att säga kan ni tycka. Ja, visst. Och nu har t o m jag blivit drabbad….Starka Anna. Hon som står pall när andra faller. Jo tack. Men en sak vill jag ni skall veta. Jag har ett par energigivare i min omgivning. Människor som ringer, träffar mig eller sms:ar för att kolla att allt är ok. För de vet att det inte går så snabbt att bli bra. De tar hänsyn och de väntar in. Jag har några sådana i mitt liv. De är inte många men de betyder allt. Flera av dom jobbar på mitt jobb. Ni vet vilka ni är. Jag har några i min privata krets också. Ni vet också vilka ni är. Ni som bara vill veta att allt är ok. Och ni som skickar söta bilder på ordspråk till mig. Ni är mig närmast att förstå.

Hur går dagarna framåt? Ja, jag har det lite tradigt vissa dagar. Många många omkring mig har det värre. Vi har sannolikt olika motståndskraft.

Jag har en torktumlare som går dygnet runt. Det är min hjärna. Den sorterar just nu. Dagarna går framåt genom att jag får göra det jag vill och orkar. Inte vad andra vill att jag skall göra.

  • Älskar att planera maten. Sitter och läser recept. Testar nya idéer. Mottas olika i min familj. Men de äter snällt. Jag verkligen älskar att laga mat när jag är lugn och harmonisk. Jag lagar hellre mat hemma än att gå på restaurang.
  • Jag lyssnar på musik. Mycket musik. Jag kallas allätare…men jag har ändå några artister som ger mig liv. Kent och Lars Winnerbäck (upplyftande va kan några av er tycka men de har jag växt upp med…) Det är de som ger mig reflektionen.
  • Läser mycket. Jag läser mycket och många olika saker. Jobbar vidare i mitt huvud med nätmobbing och näthat och har fått en bok av min mamma som ger mig nya vinklingar på mina egna föreläsningar. Böcker just nu: ”Tisdagarna med Morrie.” (lärt tre ggr) ”Nätmobbing” (för mina föreläsningar) ”Good Enough” (läst två ggr) ”Lär dig leva” (egentligen gråter jag till denna) ”En dag” (denna är vacker) ”Sista brevet från din älskade” (Mmmm, den)
  • Blommor. Mina blommor i trädgården ger mig för första gången i mitt liv energi…det är inte jobbigt längre.
  • Fotografera. Alltid nära mitt hjärta. Inte särkilt bra på det men har ambitionen. Lyckades snoka upp en halvdagskurs i nästa vecka och jag fullkomligt längtar dit. Jag vill fånga ögonblicken och därmed skriva historien.
  • Jag pratar med de som betyder något för mig. Jag har haft långa samtal om livet med några av mina närmaste vänner och min familj. Ett tag trodde jag att jag hade en ålderskris. Det är möjligt. Men jag ser planen nu.
  • Pokemon Go. Skojar bara 🙂
  • Jag har en insikt och nyfikenhet inför framtiden och jag vet att jag har stödet i de människor som betyder något.
  • Ljud. Det är hemskt ibland. Jag försöker stänga av alla ljud. Mest det här surrandet överallt. Däremot gillar jag fåglarnas kvitter. La mig i hängmattan en tidig morgon och lyssnade på när de vaknade. Underbart.
  • Och vissa dagar mår jag helt ok. Det är liksom så det är. Ibland är det helt ok att vara jag. Ibland är det inte det. Men jag ser nu att det kommer gå bra detta. Jag har tankar om nuet, framtiden. Jag kanske kommer att behöva backa tillbaka till dået och sortera upp det för att bestämma om det är vägen som skall beträdas. Eller om det är det som jag tror jag inte klarar som jag skall göra. För jag har idéer. Fick så bra tips idag. Jag har börjat skissa. Jag har gjort en 2-årsplan. En plan för mig. Väldigt få känner till den. Vilket är medvetet. Den innehåller både min mentala bild, resor, jobb, fritid och mest hur jag tänker må.

Men en sak som jag bestämt mig för. De som inte älskar mig för den jag är. Ni kan lägga er negativa energi på någon annan. För det fick jag lära mig idag av min vän. Budskapet var att göra det som gör mig lycklig. Det är mitt liv. Och angående mina drömmar så tror jag att det är mot framtiden jag skall snegla. Jag kommer göra upp med dåtiden. Men bara för att städa bort den.

jag
Bland nyfunna vänner. Samtal om näthat, mobbning och Almedalsvecka. Om vad som gör oss levande.
brod
Tycker om att laga mat. Och fota om det blir snyggt 🙂
mål
Mina tankebubblor. Ja det är suddigt. För det är mina tankebubblor. Dessa sorterar åt mig.

Kramas mycket <3 (minst 20 sek)

21 juli, 2016Permalink

Nu får ni andra vänta…

Ett inlägg jag aldrig trodde att jag skulle skriva igen. Men när det sker så sker det. Varningssignalerna har stått på kö och knackat på axeln. Det fanns ingen droppe som fick bägaren att rinna över. Det har varit en jämn ström av åtaganden som gjort där jag står idag.

Jag är så fruktansvärt arg, skamsen och skuldbelagd i mitt huvud just nu. Jag hatar allt med mig själv i detta nu och jag tror att precis alla ser på mig. Att alla skakar på huvudet och tänker nedvärderande tankar om mig. Tror att min toleransnivå inte är lika hög som alla andras. Tror att jag är mindre värd.

Jag är inte där jag var 2004-2005. Inte den där blöta fläcken. Men jag var tvungen att säga nej nu. Nej till alla andra.

Jag tackar fortfarande ja till saker. Saker jag själv vill göra. Och jag tackar nej till saker som andra vill att jag skall göra.

När jag kom in på VC så träffade jag en helt fantastisk läkare. Han sa efter mitt anförande. ”Men, Anna! Lyssna på dig själv. Är du på riktigt? Duktiga flicka syndromet. Jag blir bara arg på dig.” Ja, han sa så… ”Det finns en sak du inte kan låta bli att vara och det är mamma. Det är det enda du inte kan säga upp dig ifrån eller avsäga dig. Allt annat får vänta nu Anna. Ta den där promenaden. Läs den där boken som jag vet att du inte orkat. Gå på den där restaurangen och sitt där vid havet med din kamera. Det är bara du nu.”

Nu finns det några saker som jag måste förtydliga. Det är inte så att jag inte haft roligt på vägen. Det är mängden saker som gjort att det blivit så här. Mängden åtaganden.

Jag köpte en bok. Ja det är en anteckningsbok som nu skall få mig att tänka efter. Och på det första bladet strukturerade jag upp detta inlägg. För det är det som det handlar om nu för mig. Jag är redan en strukturerad person men när jag blir stressad eller mår dåligt så är det mer struktur som gäller. Just nu är det inte läge att kanske ringa mig och fråga om vi kan fika om en halvtimme. För det reder jag inte ut. Men sluta inte ring och sms:a.

bokbildutmattad

En sak som slår mig är att man måste vara frisk för att få vara sjuk. Tänker på detta med myndigheter och vård. När jag sitter vid läkaren så har jag inget minne av vad jag sa till sköterskan när jag beställde tiden. Han fick läsa upp det för mig. Närminnet…check på den.

Några saker från min mindmap ovan. Och ni får den givetvis i en lista…

Listor – hjälper mig om jag kommer ihåg vart jag lagt dom. Ond cirkel ibland.
Känslor – ofta och många hela tiden i en salig röra. Jag kan skratta. Jag kan gråta nästa minut. Jag kan vara noll en tredje.
Tårar – flera gånger om dagen för allt möjligt.
Tillit – svårt att lita på människor. Måste dubbelkolla allt och då är jag rädd att jag missar något.
Fotografering – älskar min kamera bokstavligen. Kan fånga ett fantastiskt ögonblick och se på bilden länge. Mycket blommor just nu.
Ork – kan gå från att orka laga mat eller pyssla med mina blommor ena stunden till att ligga i fosterställning nästa. Det tar några minuter.
Socialt – under mina bästa dagar kan jag gå ut och vara bland folk i timmar. I andra andetaget så kan jag inte handla själv. Jag har telefonfobi just nu. Vet att jag måste ringa Försäkringskassan men det kräver övertalning.
Framtid – den är långt borta vissa dagar och så planerar jag massor andra dagar. Men bara det jag vill.
Lycka – det är ok att känna lycka inför en perfekt köttgryta. Sånt kan jag bli glad av. Eller när Eric kommer uppkrypande i famnen och säger. ”Jag älskar dig så mycket mamma!”
Struktur – ja här ser ni en av många listor. Jag funkar bäst med struktur just nu. Får lite utslag på kroppen när jag skall leta fotbollsstrumpor fem minuter innan jag skall skjutsa till fotbollsskolan. Och då har jag även glömt vart jag lagt mina nycklar.
Sömn – tre timmar/natt mina värsta nätter. Fem som mest. Sover när jag behöver på dagarna.

Ni som känner mig tänker väl nu att ”Varför skulle det gå så här långt?” Jag kan berätta att det var helt upp till mig och mitt duktiga flicka syndrom. Samt en historia långt tillbaka i mitt liv som gjort att jag inte kan säga nej. Jag kan lova er att jag kommer fortfarande vara duktig. Men lite långsammare.

Jag har ett stöd i en vän. Jag fick ett meddelande för ett tag sedan. Här är ett utdrag från det:
”Du är den modigaste och duktigaste personen jag vet, du är fin på alla vis och jag är stolt och glad över att få kalla mig din vän…”

Det som slog mig efter det meddelandet var att jag faktiskt nu vågade säga nej. Och förstå att jag hade människor omkring mig som förstått och vill mig väl. Och denna vän har jag haft länge runt mig.

När ni nu träffar mig ute eller på stan så kommer jag alltså inte svara att jag mår bra när ni frågar. Jag kommer kanske gråta eller skratta el se ut precis som vanligt. Jag kanske vill fika med er men vågar inte fråga. Jag kanske vill ringa er men jag vågar inte det heller. Jag kanske inte svarar på sms direkt men jag tycker inte illa om er för det. Och jag är inte borta. Jag kommer att komma tillbaka. Och jag kommer inte sluta med det jag gjort utan jag kommer bara göra det långsammare och mer sällan kanske. För idéer har jag massor och listan prioriteras nu. Jag har ett fantastiskt stöd från mitt jobb. Utan dessa killar så vore jag ingen.

Och jag är inte pestsmittad. Jag är lite trött… och jag kanske inte kommer ihåg de små sakerna…

Och kom ihåg.

Kramas mycket <3 (minst 20 sek)

 

28 juni, 2016Permalink

Vad lärde jag mig?

 

När man varit i pluggbubblan i några månader och till sist tentar den så blir det alldeles tomt. ”Socialpsykologi med inriktning idrott”. Det har varit den roligaste högskolekursen jag hittills gått och jag börjar nu knyta ihop säcken. År av ledarskapsutbildningar, personlig utveckling i form av The Human Element och UGL, Utvecklingspsykologi, Förändringsledning av organisationer och organisationskultur och projektledarutbildning i kombination med mitt yrke skall nu kanske kunna ta mig vidare. Men vart?

I Socialpsykologin fick jag lära mig olika socialpsykologiska begrepp, teorier, metoder och användningsområden för dessa. Exempel på vad jag jobbade med och tentade i: gruppstrukturer och roller, ledarskap och kommunikation, attityder och aggression inom idrotten, lagsammanhållning och grupprocesser samt teambuilding.

Jag hade mycket nytta av att ha varit verksam inom lag och idrott på flera olika nivåer. Både som aktiv och ledare. Det som slår mig mest är att ledarens kommunikativa förmåga och gruppens sammansättning av olika roller, normer (oskrivna regler som är positiva) kommer att bli avgörande för om laget kommer att ta sig framåt genom grupprocessen eller inte. För om inte ledaren är mycket tydlig med vad som kommer att förväntas av var och en och rollerna inte är tvetydiga och man har accepterat sin roll så kommer resan att bli mer trevlig och en lagsammanhållning kan byggas upp. Det finns några hygienfaktorer som helt enkelt behöver finnas generellt. Nu finns det givetvis undantag. Det finns spelare i lag som inte kommer att anpassa sig till laget men då har laget även accepterat detta. Detta är en styrka det också.

Men om vi resonerar oss igenom detta nu!

Jag skrev ett inlägg om detta tidigare men det blev bara punktform. Vill nu utveckla dessa punkter:
Mix av spelare. Alla skall inte vara stöpta i samma form. Ni behöver alla typer av personligheter. En enkel personlighetstest kan visa på vart ni behöver lägga fokus. Ni kanske har för många av en personlighetstyp. Då blir det inte mycket levererat. Ni behöver ordningsmannen, clownen, rutinmänniskan, pådrivaren, den socialt kompetente. Varför? Det är olikheterna ni växer av, dra nytta av dom. Och det viktigaste av allt! Alla är lika värda. Ingen är sämre. Alla skall med. Och alla skall veta sin roll och fylla den. Låt alltså alla personligheter ta plats vid rätt tillfälle. Detta gör ni bl.a genom att sätta: mål, gruppmål och personliga mål, få dem SMARTa. Alla vet vart föreningen, laget, de mindre grupperna och individen skall någonstans. Utan mål? Ingen mening. Det är nu det magiska börjar. Lagsammanhållningen. Jo för: lagsammanhållning är A och O, bygg en sådan så alla är delaktiga. Nu börjar det hända magi. De vet sina roller, de jobbar mot ett gemensamt mål och de strävar efter att betyda något för varandra. De skall inte vilja skiljas när säsongen är slut. Detta kan inte komma av sig själv utan ofta genom att: sätta normer, sätt normer som är medmänskliga och inte kränkande. Här skall man inte använda sig av inkilningsmetoder som går ut på att supa ner varandra och förödmjuka varandra. Det bygger inga lag. Det bygger osäkerhet. Skapa tävlingar som främjar deras olika sidor så att alla får vara med. Behandla alla med respekt utan inkilningsprocedurer och kränkande särbehandling. Jag ser detta alldeles för ofta lågt ner i åldrarna,  inte drickandet dock. Sluta med detta okonstruktiva beteende omedelbart. När processen att bygga det nya laget inför säsongen är igång så ha respekt för grupprocesserna och förstå dom. Alla kommer inte älska varandra från första stund. Men de skall respektera varandra. Ni skall igenom ett antal steg i gruppen och det är inte konstigt. Träningskultur är A och O för satsande lag, alla skall med, skall du bygga ett satsande lag så finns det inga genvägar. Är det löpning så är det så för alla friska och hela spelare. Att låta några stå över kommer gör att du tappar motivationen. och du får social maskning. Att det är orättvist och att vissa spelare har en tendens att vara mer värda än andra. Då kommer inte alla göra jobbet och man tar inte i lika mycket. Låt alla komma till tals och var transparenta, otroligt viktigt! Alla människor vill vara lyssnade till, känna sig behövda och vara älskade. Det är grunden till det mesta. Ha roligt, skratta mycket, utan humor så blir det trist. Ni skall vara tillsammans mycket och det skall vara kul. Led laget situationsanpassat. Du som ledare kan inte ha samma strategi alltid. Ofta agerar man snabbt och på reflex då man är i pressade coachingsituationer men ibland kanske man skall ta ett steg tillbaka och delegera ledarskapet helt till gruppen att lösa situationen. Varför är det viktigt? Jo, för du visar att du litar på dom och tror på deras kompetens. Och sist men inte minst led laget genom utvecklande ledarskap, vad är då det? Det är när man är ett föredöme, man jobbar efter värdegrund och tar ansvar. Man lever som man lär och man har personlig omtanke om sitt lag. Man stöttar med både utvecklande och positiv feedback. Var en inspiratör och motivera. Ditt jobb som ledare är att få med dig alla. Visa det med tydliga mål och gå samma väg. Uppmuntra och var delaktig så att man ser att du lyssnar. Uppmuntra till kreativitet. Det är av misstagen vi lär oss om det skulle bli fel.

Och jag tänker lite så här nu. Är det inte mycket sunt förnuft jag skriver här?

laget

Kramas mycket <3

9 juni, 2016Permalink

När poletten ramlar ännu längre ner…

Är i slutet av min högskolekurs. Jag läser Socialpsykologi med inriktning idrott. Jag har en del kvar. Ett webbseminarie, en dugga och en hemtenta. Det känns helt ok ändå. Vissa saker kan göra en trött men denna har varit mer upplyftande för mig än tidigare kurser jag läst. Nu till det väsentliga. Denna utbildning syr ihop den stora bilden. Vi kan sitta och tro att det handlar om antingen kompetens inom idrotten el kompetens inom psykologin. Men se ni det handlar om helheten.

Jag har haft långa djupa diskussioner med de jag litar på mest i mitt liv och jag har kommit fram till att det är otroligt komplext. Det man tror fungerar i ett lag kommer inte göra det i ett annat osv. Men en sak är grunden för allt lagbygge.

Har lite exempel och detta är inte allt.
Grunderna:

  • mix av spelare
  • lagsammanhållning är A och O, bygg en sådan så alla är delaktiga
  • sätta normer, sätt normer som är medmänskliga och inte kränkande
  • sätta mål, gruppmål och personliga mål, få dem SMARTA
  • behandla alla med respekt utan inkilningsprocedurer och särbehandling
  • låt alla personligheter ta plats vid rätt tillfälle
  • dra nytta av era olikheter
  • ha respekt för grupprocesserna och förstå dom
  • träningskultur är A och O för satsande lag, alla skall med
  • låt alla komma till tals och var transparenta
  • ha roligt, skratta mycket
  • led laget situationsanpassat
  • ha koll på social maskning

Det är ju inte lite och det är högskolekurser var och en av dessa punkter och det är väl egentligen dit jag vill komma. Det är inte enkelt detta. Det är något att ha respekt för. Och i allt detta är vi bara människor allihop.

Har ni varit i ett lag där ni känner att allt klickar? Vad gjorde den ledaren? Vad gjorde dina lagkamrater? Har du varit i ett lag där du vantrivts? Vad var det som hände?

När jag listade ner egenskaper hos bra och dåliga tränare och lag i mina år som ledare och utövare så blev det ganska tydligt.
Det blev som en mix av bra idrottsledare och chef – öppen, tydlig, kommunikativ, prestigelös, ödmjuk, empatisk, ha humor, vara kompetent, lyhörd.
Dåliga idrottsledare och chef: inåtvänd, otydlig, ostrukturerad, bordus, osmidig i sitt sätt, auktoritär i fel tillfälle, förminskande.

Tänk er drömledaren… Se er i spegeln och tänk.

”Jag är den ledaren jag alltid velat ha!”

Det kan krävas en del livserfarenhet i detta. Men det kan också vara rent sunt förnuft. För vem är det du leder? Är det 25 ungdomar eller dig själv? Det kanske är båda?

”Ett gott huvud och ett gott hjärta är alltid en förträfflig kombination.”
-Nelson Mandela

Kramas mycket <3

 

11 april, 2016Permalink