”De kommer glömma det du sa, de kommer glömma det du gjorde men de kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig.”

Har ni skrivit ner er ledarskapsfilosofi? Om inte är det dags att göra det. Detta för att veta om du är på rätt väg eller om du irrat bort dig. Stäm av ditt ledarskap med jämna mellanrum. Gärna efter varje träning, match eller samtal med dina spelare. Jag har ord till varje punkt nedan nedskriven i min telefon – så jag vet om jag själv lyckats.

  1. Allas rätt till samhörighet.
    Alla har rätt att känna att de får vara med och uttrycka sin åsikt, känna samhörighet. Du som ledare har ansvaret tillsammans med dina spelare att uppnå detta. Lyssna, reflektera och förändra. Säger en spelare att han eller hon är redo att ta ett steg till. Tro på din spelare. Ge en utmaning. Ge förtroende. Det finns inget som kan förstöra så mycket som att inte visa att du litar på din spelare och dennes kompetens.

”De kommer glömma det du sa, de kommer glömma det du gjorde men de kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig.”
– Maya Angelou

 

Glädje och förväntningar
  1. Se talang i alla individer. Leta inte talanger.
    Försök att se bortom idrottaren. Alla har något unikt. Du kommer att ha träningar där alla inte lyckas. Beröm dem för den unikt härliga person de är. Klappen på axeln för att de är unika. De som kommer att lyckas har jobbat mycket med sig själva. De försöker sannolikt bevisa sin plats varje dag. Låt alla utvecklas.
  2. Låt de idrotta på sina villkor.
    Har du alltid en bra dag? Det låter osannolikt. Det har inte dina spelare heller. Det handlar mycket om motivation. De kommer inte att göra en bra träning eller match om de inte känner motivation och det växlar under säsongen. Ta tillfället och prata när du ser detta. Det handlar inte om det idrottstekniska i dessa situationer utan om människan bakom idrottaren. Prata bortom spelaren. Fråga spelaren vad som är viktigt för honom eller henne just nu. Bry dig om. Visa empati.

”Förtjäna ditt ledarskap varje dag”
– Michael Jordan

  1. Se alla individer på varje träning. Alla behöver höra något positivt. Glöm inte er själva som ledare.
    Tänk att inte få höra ett snällt ord eller något pepp träning efter träning eller match efter match. Försök att se det lilla. Går en svår passning fram eller lyckas utövaren med något som de tränat på så låt han eller hon få höra det. Uppmuntra ansträngningen. Hitta något hos varje spelare. Som människa vill du bli sedd, bli älskad och bli lyssnad till. Det finns fantastiska drivkrafter och motivation i vissa men utan glädje skulle det inte fungera. Ge en klapp på axeln. Le mot varandra. Hälsa på alla varje gång med deras namn.

”Människor som lyfter världen framåt och uppåt är de som uppmuntrar mer än kritiserar”
– Elizabeth Harrison

  1. Låt utvecklingen styra. Lyft de som behöver utmaning.
    I vissa perioder kommer det inte vara läge att göra vissa saker. Se dem för där de är i sin utveckling just nu. De kommer ha upp- och nedgångar. Man har det själv som tränare. Då kan det vara rent förkastligt att öva in ny svår teknik. De kan bli oroliga och inte känna sig kompetenta. Att få känna sig kompetent i motivationsteori är en av grundpelarna. Vissa spelare kan behöva morötter och vissa kan bara behöva vara. Det enda de inte behöver är piskor. Lyft de som behöver en större utmaning. De är inte stöpta i samma form. Låt utvecklingen styra.

”Jag ensam kan inte förändra världen men jag kan kasta en sten i vattnet som skapar många ringar.”
– Moder Theresa

Mina hjältar.
  1. Låt dem bestämma. Lyssna på deras önskemål och låt dem vara kreativa.
    Alla behöver leka ibland. Gör oväntade saker på träningarna. Låt dem vara små ibland. Discokull kan bryta varenda allvarlig min. Doppboll och legobyggande också. Låt de vara kreativa och få bestämma. De gånger jag frågat vad de vill göra har det inte helt oväntat varit lekar. Ställ in en träning och laga mat. Eller köp ingredienser till tårtor och låt dem baka. De kommer i sinom tid få sin beskärda del av allvar. De kämpar varje dag för sin skola. De kommer kämpa för sina arbeten och senare sina familjer. Några kommer att få det tuffare än andra. De behöver få vara kreativa. De kommer att kunna lösa problem med sin kreativitet. Om man hela tiden talar om vad de skall göra tappar de kreativiteten. Låt dina spelare vara delaktiga i verksamheten. Det är för deras skull du bör vara där. Att du själv känner tillfredställelse i personlig utveckling är en bonus. Instruera inte ihjäl träningarna och matcherna. Låt dem lösa uppgiften.

”Det är otroligt vad du kan åstadkomma när du inte bryr dig om vem som får äran”
– Harry S Truman

  1. Se deras olikheter som en styrka och inte en svaghet. 
    Ibland är vi snabba på att tala om hur vi vill att alla skall vara och göra. Ledare är speciellt duktiga på detta då vi ser framför oss ett visst spelsystem eller hur vi skall bedriva fys. Alla är inte bra på allt och kan inte passa in i denna form och låt det vara så. Låt de vara olika. Deras olikheter kommer att göra dem till ett starkare lag och starkare individer. De måste tillåtas att vara sig själva. Det är olikheterna som gör oss starka och när de känner att allt är ok växer även deras självkänsla.

”Håll dina ögon på stjärnorna och dina fötter på jorden.”
– Franklin D Roosevelt

  1. Le och skratta tillsammans.
    Det är inte alltid självklart. Men sänd iväg ett leende och få ett tillbaka. Det är väldigt små medel att få en annan stämning i laget bara genom att le och skratta. Det äldre lag jag tränar önskar att ha musik på passen vi har. Det märks på tempot och energin på träningarna när musiken är igång. De sjunger med, det blir intensitet. Och de peppar varandra på ett annat sätt. Ingen är så bra på att känna av en stämning som barn och ungdomar. Är vi arga eller trötta och ledsna så märks det direkt. Och det blir som ett kollektiv i att vara ledsen eller arg då. Har du som ledare en dålig dag. Tänk på hur du kan jobba med det innan du går in på träningen.

”Döm varje dag, inte efter det du skördar, utan efter det du sår.”
– Robert Louis Stevenson

 

När spelare motiverar varandra.

När spelarna beskriver för varandra hur mycket de betyder för varandra…inte som spelare utan som personer

Kan jag hjälpa några av mina spelare att nå sina drömmar så har jag kanske gjort något bra. Har jag på detta sätt ovan lyckats få mina spelare att må bra så är det ändå viktigare. Har jag dessutom fått dem att växa som individer och om de har en tro på sig själva för dem de är då är jag nästan klar med min egen dröm.

En dag kommer du bara vara ett minne för vissa personer. Gör ditt bästa för att bli ett bra minne.

Kramas mycket <3

 

20 oktober, 2018Permalink

Ännu en dag…

Det hade varit enklare om det syntes på mig. Att det syntes hur tröttheten och trasdockan i mig visar sig. Den värsta kommentaren hittills är:
”Skönt för dig att få vara ledig hela sommaren!” Om det är det ni tror att jag har så, ledigt! Då har ni inte mycket koll på den skörhet jag bär på just nu. Är det lättare om jag skulle bryta armen så ni såg det? Att vara slutkörd. Ledsen. Trött. Det syns ju knappt. Bit ihop väl! Det är varken det ena eller det andra. Det är helheten. Men jag tänker inte vara alla andra till lags nu. Jag är jättearg på mig själv att jag inte kunnat säga nej. Det finns många förklaringar till det. Ni kan läsa detta om ni känner för en uppdatering. Det är sannolikt en del av förklaringen. Men inte allt. Vi byggs upp av erfarenheter och olika miljöer. Satt med en reporter och fotograf i april. Hon frågade mig om hur jag mådde idag. Mitt påklistrade leende sa. ”Men det är ok!” Eller?

Jag skall försöka sortera upp vad som får mig att komma tillbaka. För jag är på gång nu.

Är fortfarande jättearg och besviken på mig själv då alla varningssignaler fanns. Jag visste inte hur jag skulle få stopp på tåget bara. Många runt mig sade ”Nu får du lugna dig Anna!” Men som jag sa i förra blogginlägget. Nu får ni andra vänta. Jag är inte intresserad av att hjälpa någon annan just nu. Kan låta hårt kanske…men så är det. Ni kan förvänta er både ja och nej. Och det beror bara på min dagsform. Och jag tycker inte om er mindre för att jag säger nej. Jag säger nämligen ja till mig själv. Att umgås är inte samma sak som att hjälpa.

Allt jag vill just nu är att orka. Att vakna på morgonen utvilad. Att hoppa ur sängen och göra frukost. Att vara med min familj. Att komma tillbaka till mitt jobb och vara den glada, sociala Anna som jag brukar. Tro inte att det är jobbet som gjort mig sjuk. Åh nej. Det är det inte. Helheten. Min arbetsgivare är fantastisk. Jag vill jobba. Jag vill kunna göra ett bra jobb.

Men att vissa dagar inte vilja gå upp ur sängen. Att boka in saker veckan innan som jag idag inte orkar…Att gråta över…ja allt. Att leende säga. ”Men jag mår ok…” Eller? Vissa dagar går det att le. Andra inte. Det ende som brottas med det är nog jag.

Det finns faktiskt hopp. Jag tar steg varje dag men måste hålla energislukare borta. Energislukare är personer eller företeelser som får mig att må dåligt. Som får mig att känna mig liten…eller som jag säger till mina lag: Som tillåter sig att komma in under skinnet på er. Ni måste sparka dom. Ge dom en rejäl spark i baken och säg. Nej tack!!! Ni känner dom. Ni vet vilka dom är. Gör er av med dom. De som älskar er för de ni är. De skall ni behålla. – Lätt att säga kan ni tycka. Ja, visst. Och nu har t o m jag blivit drabbad….Starka Anna. Hon som står pall när andra faller. Jo tack. Men en sak vill jag ni skall veta. Jag har ett par energigivare i min omgivning. Människor som ringer, träffar mig eller sms:ar för att kolla att allt är ok. För de vet att det inte går så snabbt att bli bra. De tar hänsyn och de väntar in. Jag har några sådana i mitt liv. De är inte många men de betyder allt. Flera av dom jobbar på mitt jobb. Ni vet vilka ni är. Jag har några i min privata krets också. Ni vet också vilka ni är. Ni som bara vill veta att allt är ok. Och ni som skickar söta bilder på ordspråk till mig. Ni är mig närmast att förstå.

Hur går dagarna framåt? Ja, jag har det lite tradigt vissa dagar. Många många omkring mig har det värre. Vi har sannolikt olika motståndskraft.

Jag har en torktumlare som går dygnet runt. Det är min hjärna. Den sorterar just nu. Dagarna går framåt genom att jag får göra det jag vill och orkar. Inte vad andra vill att jag skall göra.

  • Älskar att planera maten. Sitter och läser recept. Testar nya idéer. Mottas olika i min familj. Men de äter snällt. Jag verkligen älskar att laga mat när jag är lugn och harmonisk. Jag lagar hellre mat hemma än att gå på restaurang.
  • Jag lyssnar på musik. Mycket musik. Jag kallas allätare…men jag har ändå några artister som ger mig liv. Kent och Lars Winnerbäck (upplyftande va kan några av er tycka men de har jag växt upp med…) Det är de som ger mig reflektionen.
  • Läser mycket. Jag läser mycket och många olika saker. Jobbar vidare i mitt huvud med nätmobbing och näthat och har fått en bok av min mamma som ger mig nya vinklingar på mina egna föreläsningar. Böcker just nu: ”Tisdagarna med Morrie.” (lärt tre ggr) ”Nätmobbing” (för mina föreläsningar) ”Good Enough” (läst två ggr) ”Lär dig leva” (egentligen gråter jag till denna) ”En dag” (denna är vacker) ”Sista brevet från din älskade” (Mmmm, den)
  • Blommor. Mina blommor i trädgården ger mig för första gången i mitt liv energi…det är inte jobbigt längre.
  • Fotografera. Alltid nära mitt hjärta. Inte särkilt bra på det men har ambitionen. Lyckades snoka upp en halvdagskurs i nästa vecka och jag fullkomligt längtar dit. Jag vill fånga ögonblicken och därmed skriva historien.
  • Jag pratar med de som betyder något för mig. Jag har haft långa samtal om livet med några av mina närmaste vänner och min familj. Ett tag trodde jag att jag hade en ålderskris. Det är möjligt. Men jag ser planen nu.
  • Pokemon Go. Skojar bara 🙂
  • Jag har en insikt och nyfikenhet inför framtiden och jag vet att jag har stödet i de människor som betyder något.
  • Ljud. Det är hemskt ibland. Jag försöker stänga av alla ljud. Mest det här surrandet överallt. Däremot gillar jag fåglarnas kvitter. La mig i hängmattan en tidig morgon och lyssnade på när de vaknade. Underbart.
  • Och vissa dagar mår jag helt ok. Det är liksom så det är. Ibland är det helt ok att vara jag. Ibland är det inte det. Men jag ser nu att det kommer gå bra detta. Jag har tankar om nuet, framtiden. Jag kanske kommer att behöva backa tillbaka till dået och sortera upp det för att bestämma om det är vägen som skall beträdas. Eller om det är det som jag tror jag inte klarar som jag skall göra. För jag har idéer. Fick så bra tips idag. Jag har börjat skissa. Jag har gjort en 2-årsplan. En plan för mig. Väldigt få känner till den. Vilket är medvetet. Den innehåller både min mentala bild, resor, jobb, fritid och mest hur jag tänker må.

Men en sak som jag bestämt mig för. De som inte älskar mig för den jag är. Ni kan lägga er negativa energi på någon annan. För det fick jag lära mig idag av min vän. Budskapet var att göra det som gör mig lycklig. Det är mitt liv. Och angående mina drömmar så tror jag att det är mot framtiden jag skall snegla. Jag kommer göra upp med dåtiden. Men bara för att städa bort den.

jag
Bland nyfunna vänner. Samtal om näthat, mobbning och Almedalsvecka. Om vad som gör oss levande.
brod
Tycker om att laga mat. Och fota om det blir snyggt 🙂
mål
Mina tankebubblor. Ja det är suddigt. För det är mina tankebubblor. Dessa sorterar åt mig.

Kramas mycket <3 (minst 20 sek)

21 juli, 2016Permalink