Hur långt är det till nästa måndag?

Bloggandet har varit vilande en stund och det beror helt på min hemtenta jag skriver på. Tänker mig att komma igång igen efter den 12 jan ungefär då alstret skall in. Och det är ganska jobbigt just nu men ändå så känner jag att jag lärt mig otroligt mycket.

Detta inlägg kommer att bli en liten önskan till er vuxna.

Idag skriver jag om tonåringar och ungdom. I min inlämningsuppgift i högskolekursen jag går (Utvecklingspsykologi barn och ungdom 0-25 år) så handlar egentligen en fråga om varför tonåringen/ungdomen reagerar så kraftigt om de känner att de blir orättvist behandlade, kontra en vuxen som bemästrar sina emotioner. Men för att förklara detta krävs det att man utvecklar resonemanget och det finns mängder med bitar som jag måste ha varit inläst på innan. Jag jobbar just nu med ord som ”personlighetsutveckling och särdrag, the Big Five” ”identitetssökning” och ”moralbildning”.

Det bara bubblar ord från mig idag på årets sista dag. Man skall komma ihåg att ungdomens hjärna är färdigutvecklad vid ca 25 års ålder. De som ser ut att vara vuxna… Det som har med beteende, beslutsfunktioner, känslor, överblick, bemästringsstretegier att göra är det sista som utvecklas längst fram i hjärnan. Vilket kan förklara varför vissa tonåringar har en framtidsvision som sträcker sig till nästa måndag ungefär. Och även varför de kan tänkas reagera kraftigt på olika saker och inte bry sig det minsta om andra saker i det som kallas ungdomsegocentrism. Som tror att ”alla får vara ute till kl 02:00 när de är 14 år gamla och alla har dyra kläder och de coolaste prylarna”. Detta beror på den inre publik tonåringen har och en sammanslagen idé från flera de känner runtomkring.

Mitt råd är bl.a att älska dem förutsättningslöst men be dem förklara hur de tänker för att få ihop alla delarna. Låt dem utmana sig själva när de förklarar för det är då insikterna kommer. De behöver få berätta om sina åsikter så bjud in till det. Försök att inleda samtal då detta kommer vara en period av både sorg och lycka för er båda. Och ha mycket humor! Jag tjatar vidare genom att säga att alla människor inkl din tonåring vill känna sig Älskade, Behövda och Sedda. Och när det gäller självkänsla och självförtroende så är det två helt olika saker. Och detta måste redas ut nu.

Jag håller på att tjata hål i huvudet på föräldrar som det första de gör efter t.ex en match rosar barnet för hur många mål han eller hon gjorde och helst skriver det på Facebook också istället för att fråga barnet hur matchen kändes. Om ni tror att det kommer att gynna deras fortsatta idrottsliga karriär så kan det bli det motsatta, så sluta snälla. De gånger jag hör föräldrar ge pengar för varje mål deras söner eller döttrar gör så vänder det sig i magen på mig. Vad belönar vi??? De vill ju givetvis ha pengarna och kommer kännas sig totalt misslyckade när de inte gör målen och det kan tyvärr låsa sig helt p.g.a. prestationskrav. Nej… vad jag tror kommer betyda något är skapa individer som älskar livet och älskar varandra.

Självkänsla handlar om de tankar man har om sig själv och den man är. Självkänslan har ingenting att göra med om man är bra eller dålig på att göra olika saker som mäts i självförtroende. Det handlar om att känna att man är värd något bara genom att vara. Hur ens självkänsla är betyder mycket för hur man lever sitt liv och hur man mår. En bra självkänsla gör att man gör sånt som är bra för en, att man törs göra saker man vill, vågar knyta nya kontakter och kan säga både ja och nej till saker. Visa att du älskar dem för dem de är inte för vad de presterar.

Jag har vid några tillfällen med mitt äldsta innebandylag bett dem att reflektera och skriva ner goda egenskaper om varandra som inte handlar om prestation och så har jag sammanställt detta och gett dem inplastade kort med budskapen. Det har stärkt flera killar i laget. Flera tittar på korten varje dag för de sitter på kylskåpet hemma hos familjerna och några kollar ibland. Vad är meningen med detta då? Jo, det är för att de skall känna sig meningsfulla för vad de är och inte för vad de gör. Jag har nu massor med ideér på vad nästa steg skall vara… men det behåller jag för mig själv ett tag till.

Tillbaka till pluggandet. Varför läser jag utvecklingspsykologi på högskola och jobbar heltid osv? Hos mig handlar det om förståelse. Förstår jag kan jag sätta saker i ett sammanhang. Jag har själv grävt djupt i min egen personlighet och utveckling igenom denna kurs och kommit fram till mängder med saker både bra och dåliga och det är det som utvecklar mig som bl.a ledare, förälder och människa. Du har alltid med dig en historia i både gener, arv och miljö och det är den som kommer att forma dig. Du kommer att behöva förhålla dig till det.

Jag har utvecklat en lite större förståelse för de individer som jag tränar eller möter dagligen på arbetet. I o m att jag själv har den personligheten att veta saker så blir detta viktigt. Hos andra kan det bara tyckas jobbigt eller märkligt eller onödigt men hos mig blir det ett stöd och då har ni inte samma personlighet som mig 🙂

Mitt sista citat för detta år: ”Bär ditt barn som den sista droppen vatten…” – Björn Ranelid

För det du gör som förälder och hur du agerar kommer att följa dem för resten av deras liv, du är deras GPS. Du har gett dem arv och nedärvda gener så de kommer försöka förstå dig, sig själva och de runtomkring.

Du bygger dem från den dagen de ser det första dagsljuset. Bered dem för att bli självständiga och individuellt tänkande människor. De behöver få utforska, testa och vara jobbiga. De behöver vara älskade. De kommer att klara det om du hjälper dem och är deras GPS när de behöver.

Gott Nytt År!

Kramas mycket <3

 

 

31 december, 2014Permalink

Självkänsla – att duga precis som du är

Jag lovade nästan att jag skulle göra något efter förra inlägget med droger för det är ju det som det handlar om. Det handlade inte bara om Spice. Att Spice just nu är det som vi talar om är en annan sak. De senaste dagarna har jag och en vän dragit igång en ordentlig motor tillsammans och flera har stöttat oss och vill hjälpa till. Vi som idrottsförening vill göra skillnad och påverka så vi tog kontakt med myndigheter och andra viktiga samhällsfunktioner för att bjuda in till A-lagets hemmamatch igår och informera och finnas tillhands. Det hade aldrig varit möjligt utan alla engagerade medmänniskor i föreningen samt samtal i radion och polis och Anhöriga mot droger. Vi försöker nu så gott vi kan att sprida information och skapa ett grupptryck mot att säga NEJ till droger. Vi skall veta att fler säger NEJ till droger än säger ja. Vi är starka tillsammans.

Det är medmänniskan i oss som agerar nu.

Då jag jobbar mycket med själva människan bakom innebandyklubban i den förening jag är ledare i så funderade jag mycket de senaste dagarna på hur vi blir som vi blir och gör som vi gör. Det är ju inte alltid lätt att förklara men mycket ligger i den utvecklingspsykologiska delen av uppväxten och arv och miljö.

Jag tror att mycket kan bero på självkänsla i kombination med att unga mår allt sämre psykiskt vilket givetvis också kan bero på självkänsla men även alla krav runtomkring som kan fälla den starkaste. Jag har varit inne på det så många gånger tidigare i mina tidigare inlägg.

Men om vi går in på självkänsla…

Självkänsla är:
Självkänsla handlar om de tankar man har om sig själv och den man är. Självkänslan har ingenting att göra med om man är bra eller dålig på att göra olika saker som mäts i självförtroende. Det handlar om att känna att man är värd något bara genom att vara. Hur ens självkänsla är betyder mycket för hur man lever sitt liv och hur man mår. En bra självkänsla gör att man gör sånt som är bra för en, att man törs göra saker man vill, vågar knyta nya kontakter och kan säga både ja och nej till saker.

Om man har problem med sin självkänsla kan det tvärtom leda till att man avstår ifrån att göra sånt man egentligen skulle vilja. I stället kanske man gör saker man egentligen inte vill eller gör saker mer för andras skull än för sin egen.

Det finns ett starkt samband mellan stress, höga prestationskrav och låg självkänsla.

Jag tänker att om våra unga mår allt sämre så kan mycket bero på det ovan. De vill kanske fly verkligheten.

Självkänslan grundar sig redan i barndomen. Hur man blir bemött för vem man är och inte för vad man presterar. Och om man har låg självkänsla så går detta att träna. Det kan växa med erfarenhet. Det kan även växa med att prova saker som man innan var väldigt orolig för i o m att personer med låg självkänsla helst inte kastar sig in i nya saker.

Vi behöver se varandra utanför det vi presterar. Möta varandra och visa varandra att vi duger som vi är.

Har använt denna så många gånger nu:

”Du vet väl om att du är värdefull
att du är viktig här och nu
att du är älskad för din egen skull
för ingen annan är som du” – Ingemar Olsson

Kramas mycket <3

 

10 november, 2014Permalink

Hur gör ni när ni får en uppgift som för er verkar omöjlig först?

Hur gör ni när ni får en uppgift som för er verkar omöjlig först?

Kastar ni in handduken? Kastar ni er in i uppgiften med 100% entusiasm och hoppas på att det bär? Startar ni trevande för att sedan jobba er in i det? Pratar ni runt och kollar läget. Behöver ni ”second opinions”?

Vi är ju alla olika och det finns ofta en förklaring till varför vi agerar på ett visst sätt. När det gäller den här uppgiften om vi sorterar kring den så beror det ju på hur erfarenheten ser ut kring liknande uppgifter? Det är ofta erfarenheter vi bygger våra beslut och ramar kring? Har det gått fullständigt åt skogen sist så är kanske tröskeln högre att kasta sig in i den. Eller också kommer vinnarskallen och tänker inte ge sig. Gick det någorlunda så kanske vi tar chansen? Skulle det t ex vara att stå för 1000 personer och prata om något ämne du älskar så kan det vara skrämmande med 1000 personer men ändå väldigt roligt. Då har du något att väga mot.

Det handlar om den du är. Vad som byggt din person. Ända från födseln lär du dig hantera eller inte hantera situationer. Du får erfarenheter och din hjärna och intelligens växer med åren och därmed löser vi uppgifter på olika sätt som barn och vuxna. Det finns perioder i uppväxten som format dig åt ena eller andra hållet.

Nu har jag då fått en för mig först omöjlig uppgift! Jag hade en tidsgräns. Jag var tvungen att fatta ett beslut inom ett dygn. Jag pratade med den jag litar på mest i mitt liv och jag sonderade kring andra.

Jag kommer att läsa en 25%-ig högskolekurs i just det vi håller på att nudda här ovan. Utvecklingspsykologi. Det som formar oss. De vi blir och varför det ibland blir annorlunda. När jag fick platsen hade kursen redan varit igång ett par veckor och jag har inte fått några böcker ännu. Jag har idag tagit ledigt i några timmar från jobbet för att lyssna på lite föreläsningar. Det är väldigt mycket svåra uttryck och ord. Jag får översätta svenska ord till mina. Jag kliver in i en värld där jag är en outsider. Jag är inte i skolvärlden eller inom psykiatri. Av 64 st i kursen är det jag och en till som inte gör detta för yrket utan av andra anledningar.

Jag jobbar heltid, jag tränar två innebandylag, jag är mamma till tre, jag engagerar mig mycket i flera områden.

Men! Jag gör detta för att förstå omvärlden och mig själv. Har det med åldern att göra? Har det med nyfikenhet att göra? Jag måste göra detta.

Jag vet ännu inte om jag kommer orka hela vägen men jag kommer att göra ett försök.

Det som kanske måste få landa kan gärna få göra det under helgen. Helgen kommer att bli spännande. Vi åker på cup med innebandylaget. Sover på luftmadrass i skolsal. Sover, lever äter, andas plastboll.

Har jag berättat om när jag sattes på prov?
Kolla in min krönika. Riktigt så allvarligt är ju inte detta. Men det är något okänt.

Kramas mycket <3

18 september, 2014Permalink