Motivation och prestation

Vikten av att förstå sina spelare.

Varför agerar vissa spelare på ett visst sätt i en viss situation? Hur lär man sig förstå sina spelare och ge dem det dem behöver i olika situationer? Hur viktigt är det att känna sina spelare för att förstå vad de går igenom?

Jag säger – avgörande!

Vi kan ha spelare i lag eller individuell idrott som tappar motivationen, som agerar irrationellt i dina ögon eller som drivs av vissa moment och levererar på en väldigt hög nivå även under hög anspänning och stress. Och vissa som nästan får blackout i situationer med hög anspänning och stress. Det är komplexa ämnen. Men du som tränare tillsammans med dina spelare behöver jobba tillsammans i detta.

Jag har djupdykt i motivationsämnet i min utbildning och det finns inte ett entydigt svar på frågan om varför det blir som det blir. Men det jag vet är att det kan bero på många olika saker att man tappar motivationen. Jag har fastnat bl.a. för Deci och Ryans self-determination theory. Denna teori har hjälpt mig att se mönster med bla. motivation. Det är en av världens mest använda motivationsteorier. Enligt self determination theory finns det olika grader av motivation:

Yttre motivation – man gör något för att få en belöning eller kanske undvika bestraffning av någon.
Introjicerad motivation – man gör något för att uppnå belöning eller undvika bestraffning som man själv kan sätta press på sig själv inom. Som t.ex. skuldkänslor. Att om jag inte går till träningen så kommer andra bli drabbade.

Integrerad motivation – man gör något för att det är rätt enligt värderingar som man har eller sin ideala självbild.

Inre motivation –  man gör något för att man tycker att det är intressant, roligt och stimulerande.
Self-determination theory utgår från att det finns tre generella behov hos människor. Det är att känna sig kompetentautonom/självbestämmande och känna social samhörighet. Beroende på hur mycket detta är uppfyllt desto mer inre motivation känner man förenklat beskrivet.

Jag har lyssnat till flertalet vuxna som gett belöningar i form av pengar för gjorda mål. Eller skärmtid vid datorn om barnet går på träningen. Det är en yttre belöning man ger här och spelaren tränar eller levererar mål för att få belöning. Detta är den minst hållbara motivationen i längden för när belöningarna uteblir så dalar motivationen. Man vill sträva efter att spelaren känner inre motivation vilket betyder att man gör något för att man tycker det är intressant, roligt och stimulerande för en själv.

För att då hjälpa en spelare att skapa den inre motivationen så är ett sätt att jobba med det att jobba enligt Deci och Ryans self-determination theory.

Som ledare kan du påverka motivationen direkt hos dina spelare bara genom din egen attityd. Är du distraherad, sur eller inte på topp så märker spelarna det med en gång om du inte är väldigt duktig på att spela teater. Är du glad, positiv och inbjudande, ger valmöjligheter till dina spelare och ibland bryter av med roliga aktiviteter så kan du förändra spelarnas motivation.

Enkla saker för att jobba med de tre behoven autonomi/självbestämmande, kompetens och social samhörighet är att i det autonoma bjuda in till att spelarna får känna sig delaktiga. En känsla av valfrihet, frivillighet och självbestämmande. Att bete sig i linje med sina värderingar och intressen. Att uppmuntra till att testa och vara nyfikna. Att lyssna på alla och respektera alla. Att man uppmuntrar ansträngningen att åstadkomma något och inte bara resultatet.

För att en spelare skall känna sig kompetent så behöver man vara tydlig med vad som skall göras så att spelaren inte blir orolig för att han eller hon inte är på rätt väg. Att man som tränare och spelare sätter mål som är realistiska. Både gemensamma mål och individuella mål. Utan mål är det väldigt svårt att känna sig kompetent. Märker man som tränare att en övning eller taktik inte fungerar just nu så gå tillbaka till det de kan och utveckla det vidare tills ni når målet. En spelare behöver känna att han eller hon lyckas. Ge lämpliga utmaningar. Positiv och konstruktiv feedback är viktigt här.

När det gäller den sociala tillhörigheten så behöver spelaren känna att han eller hon är en del av gruppen. Visa empati, värme och acceptera känslor. Att känna närhet och koppling till andra människor, att man bryr sig om andra och att andra bryr sig om mig. Att man både som tränare, spelare och förälder visar både empati och förståelse för varandra och att spelarna känner sig accepterade för de dem är. Att det inte är bara målen som räknas i en match utan att man kan fokusera på andra saker som hur det varit i laget. Har vi varit trevliga mot varandra i gruppen. Har vi berömt varandra på olika sätt. Har vi berömt våra ledare. När vi kommer upp i åldern så behöver även tränarna få höra att de gör bra saker. Varför inte berätta för sin tränare att man tyckte om övningen. Eller att man kände sig glad under matchen eller träningen.

Man kan även tänka på följande då man vill påverka motivationen.

Att vi deltar i aktiviteter och idrott kan ha flera olika anledningar. Vi kan ha motiv som vi delar med andra men vi kan också ha personliga motiv. Motivation är föränderlig och ändras över tid. Det som du kände för ett år sedan kanske du inte känner idag.

Mitt råd till er är att kommunicera, lära känna och försöka utvärdera hur era spelare är kontinuerligt.

Människan är komplex och det är med den vetskapen vi bör leda varandra framåt.

När spelare motiverar varandra.

Kramas mycket <3

 

 

22 oktober, 2017Permalink

Ledarskapsfilosofi

Min ledarskapsfilosofi

Har ni skrivit ner er ledarskapsfilosofi? Om inte är det dags att göra det. Detta för att veta om du är på rätt väg eller om du irrat bort dig. Stäm av ditt ledarskap med jämna mellanrum. Gärna efter varje träning, match eller samtal med dina spelare.

1. Allas rätt att vara med. Det mest självklara. 
Alla har rätt att känna att de får vara med och uttrycka sin åsikt. Du som ledare har ansvaret tillsammans med dina spelare att uppnå detta. Lyssna, reflektera och förändra. Säger en spelare att han eller hon är redo att ta ett steg till. Tro på din spelare. Ge en utmaning. Ge förtroende. Det finns inget som kan förstöra så mycket som att inte visa att du litar på din spelare.

”De kommer glömma det du sa, de kommer glömma det du gjorde men de kommer aldrig glömma hur du fick dem att känna sig.”
– Maya Angelou

 

Mina minsta. Glädje och förvätningar.
Glädje och förväntningar.

2. Se talang i alla individer. Leta inte talanger.
Försök att se bortom idrottaren. Alla har något unikt. De som kommer att lyckas har jobbat mycket med sig själva. De försöker sannolikt bevisa sin plats varje dag. Låt alla utvecklas.

”En ledare är den som vet vägen, går vägen och visar vägen”
– John Maxwell

3. Låt de idrotta på sina villkor.
Ibland måste man låta spelarna idrotta på sina villkor. Det handlar mycket om motivation. De kommer inte att göra en bra träning eller match om de inte känner motivation. Ta tillfället och prata när du ser detta. Det handlar inte om det idrottstekniska i dessa situationer utan om människan bakom idrottaren.

”Förtjäna ditt ledarskap varje dag”
– Michael Jordan

4. Se alla individer på varje träning. Alla behöver höra något positivt. Glöm inte er själva som ledare.
Tänk att inte få höra ett snällt ord eller något pepp träning efter träning eller match efter match. Försök att se det lilla. Går en svår passning fram eller lyckas utövaren med något som de tränat på så låt han eller hon få höra det. Uppmuntra ansträngningen. Hitta något hos varje spelare. Som människa vill du bli sedd, bli älskad och bli lyssnad till. Det finns fantastiska drivkrafter och motivation i vissa men utan glädje skulle det inte fungera. Ge en klapp på axeln.

”Människor som lyfter världen framåt och uppåt är de som uppmuntrar mer än kritiserar”
– Elizabeth Harrison

5. Låt utvecklingen styra. Lyft de som behöver utmaning.
I vissa perioder kommer det inte vara läge att göra vissa saker. Se dem för där de är i sin utveckling just nu. De kommer ha upp- och nedgångar. Man har det själv som tränare. Då kan det vara rent förkastligt att öva in ny svår teknik. De kan bli oroliga och inte känna sig kompetenta. Vissa spelare kan behöva morötter och vissa kan bara behöva vara. Det enda de inte behöver är piskor. Lyft de som behöver en större utmaning. De är inte stöpta i samma form. Låt utvecklingen styra.

”Jag ensam kan inte förändra världen men jag kan kasta en sten i vattnet som skapar många ringar.”
– Moder Theresa

 

Mitt äldsta lag. Mina hjältar. Ger mig massor med energi.
Mina hjältar.

6. Låt dem bestämma delar av träningen. Lyssna på deras önskemål och låt dem vara kreativa.
Alla behöver leka ibland. Gör oväntade saker på träningarna. Låt dem vara små ibland. Discokull kan bryta varenda allvarlig min. Doppboll och legobyggande också. Låt de vara kreativa och få bestämma. De gånger jag frågat vad de vill göra har det inte helt oväntat varit lekar. Ställ in en träning och laga mat. Eller köp ingredienser till tårtor och låt dem baka. De kommer i sinom tid få sin beskärda del av allvar. De kämpar varje dag för sin skola. De kommer kämpa för sina arbeten och senare sina familjer. Några kommer att få det tuffare än andra. De behöver kreativitet och enkelhet. De kommer att kunna lösa problem med sin kreativitet. Om man hela tiden talar om vad de skall göra tappar de kreativiteten. Lår dina spelare vara delaktiga i verksamheten. Det är för deras skull du bör vara där. Att du själv känner tillfredställelse i personlig utveckling är en bonus.

”Det är otroligt vad du kan åstadkomma när du inte bryr dig om vem som får äran”
– Harry S Truman

7. Se deras olikheter som en styrka och inte en svaghet. 
Ibland är vi snabba på att tala om hur vi vill att alla skall vara och göra. Ledare är speciellt duktiga på detta då vi ser framför oss ett visst spelsystem eller hur vi skall bedriva fys. Alla är inte bra på allt och kan inte passa in i denna form och låt det vara så. Låt de vara olika. Deras olikheter kommer att göra dem till ett starkare lag och starkare individer. De måste tillåtas att vara sig själva. Det är olikheterna som gör oss starka och när de känner att allt är ok växer även deras självkänsla.

”Håll dina ögon på stjärnorna och dina fötter på jorden.”
– Franklin D Roosevelt

8. Le och skratta tillsammans.
Det är inte alltid självklart. Men sänd iväg ett leende och få ett tillbaka. Det är väldigt små medel att få en annan stämning i laget bara genom att le och skratta. Det äldre lag jag tränar önskar att ha musik på passen vi har. Det märks på tempot och energin på träningarna när musiken är igång. De sjunger med, det blir intensitet. Och de peppar varandra på ett annat sätt. Ingen är så bra på att känna av en stämning som barn och ungdomar. Är vi arga eller trötta och ledsna så märks det direkt. Och det blir som ett kollektiv i att vara ledsen eller arg då. Har du som ledare en dålig dag. Tänk på hur du kan jobba med det innan du går in på träningen.

”Döm varje dag, inte efter det du skördar, utan efter det du sår.”
– Robert Louis Stevenson

 

När de beskriver för varandra hur mycket de betyder för varandra...Då blir det lappar som varje spelare får.
När spelarna beskriver för varandra hur mycket de betyder för varandra…det har hjälpt dem mycket.

Kan jag hjälpa några av mina spelare att nå sina drömmar så har jag kanske gjort något bra. Har jag på detta sätt ovan lyckats få mina spelare att må bra så är det ändå viktigare. Har jag dessutom fått dem att växa som individer och om de har en tro på sig själva för dem de är då är jag nästan klar med min egen dröm.

Kramas mycket <3

16 oktober, 2017Permalink

Teambuilding i all ära…

När det börjar närma sig slutet av säsongen i vissa idrotter och uppstart i andra så kan det finnas anledning att både reflektera och planera. Jag är speciellt intresserad av grupper och grupputveckling och inom socialpsykologin så jobbar man på att förstå detta ingående. Hur skapar man starka lag, i den bemärkelsen att finna kontinuitet och trygghet och hur får man lag att prestera under en längre period?

Grupputveckling är ingen linjär process. Den pendlar fram och tillbaka då människor inte är linjära utan agerar utifrån sina egna erfarenheter och sina egna perspektiv. Vad behöver en tränare eller organisation veta för att skapa vinnande lag? Vad är drivkraften och hur kan vi låta processen ha sin gång? Vi kan alltid jobba med teambuilding men är alla inte dedikerade eller hängivna så är det svårt att tvinga grupprocessen framåt.

Jag tänkte presentera pendelperspektivet. Det som de flesta grupper och lag går igenom. Detta kan även läggas över en vanlig arbetsgrupp men med andra ingångsvärden. Att vi har en uppgift gemensamt att lösa är det viktiga här. Vart står du i din egen process? Känner du igen dig oavsett om du är i ett lag eller arbetar i en grupp?

Steg 1:
Allmän orientering- uppstart/första träningen

Här känner ofta laget att sammanhållningen är god och man har en bra känsla av gemenskap i gruppen.

Beteenden: Man delar känslor av spänning och förhoppningar på den kommande säsongen. Det känns positivt och här ser man de tilldelade tydliga målen som oproblematiska och man ser oändliga möjligheter. Man vill känna tillhörighet och behöver kontroll och struktur. Du som ledare behöver vara tydlig med gruppens mål och individens mål.

Steg 2:
Differentiering och konflikt – försäsongsträning

Gruppen börjar nu delas upp både fysiskt och psykologiskt. Det bildas mindre subgrupper. Det kan bli konflikter när spelarna nu börjar konkurrera om de olika platserna i laget. Tränarna börjar nu tydliggöra vilka som kommer vara mer aktuella för spel än andra.

Beteenden: Lite mer avundsjuka, man tittar snett på varandra. Man blir orolig och pratar kanske illa om varandra.

Steg 3:
Resolution och sammanhållning – de sista träningsmatcherna innan serien börjar

Nu ökar sammanhållningen eftersom spelarna nu delar gemensamma mål och intressen på ett annat sätt. Man börjar förbereda sig inför seriestarten. Man känner att stämningen i laget är bättre och mer positiv.

Beteenden: Förväntansfullhet, mer positiv och hjälpsamma mot varandra. Man är tillgiven varandra.

Steg 4:
Differentiering och konflikt – under säsongen

När spelare belönas eller bestraffas olika så kan det återigen uppstå konflikter. Vissa spelare kan t.ex få mindre speltid och man känner sig orättvist behandlad. Vissa spelare följer inte normer men blir belönade ändå.

Beteenden: Mindre hjälpsamma mot varandra, tittar snett på varandra. Gnälligt.

Steg 5:
Upplösning – slut på säsongen

Om det varit en bra säsong så är sammanhållningen i laget vid detta steg oftast hög. Har det varit en sämre säsong så kan det vara mindre bra sammanhållning och man skyller på varandra eller tränaren.

Beteenden: Vid bra säsong: Glada och positiva och vill inte vara ifrån varandra. En sorg över att säsongen är slut. Tillgivenhet och samhörighet. Vid sämre säsong: Stämningen är låg. Man är irriterade på varandra och man känner inget speciellt för varandra och för laget. Konflikter uppstår och attributioner används mer om varför man inte hade en bättre säsong än som det blev. Attributioner används ofta för att inte ta eget ansvar för uppkommen situation. T.ex. Han eller hon tog inte löpningen. Golvet var halt. Det regnade under matchen. Man tar inget eget individuellt ansvar för situationen. Alla andra har gjort fel.

Teambuilding i all ära men gruppen behöver man jobbar med hela tiden.

Kramas mycket <3

 

21 februari, 2017Permalink

Vad lärde jag mig?

 

När man varit i pluggbubblan i några månader och till sist tentar den så blir det alldeles tomt. ”Socialpsykologi med inriktning idrott”. Det har varit den roligaste högskolekursen jag hittills gått och jag börjar nu knyta ihop säcken. År av ledarskapsutbildningar, personlig utveckling i form av The Human Element och UGL, Utvecklingspsykologi, Förändringsledning av organisationer och organisationskultur och projektledarutbildning i kombination med mitt yrke skall nu kanske kunna ta mig vidare. Men vart?

I Socialpsykologin fick jag lära mig olika socialpsykologiska begrepp, teorier, metoder och användningsområden för dessa. Exempel på vad jag jobbade med och tentade i: gruppstrukturer och roller, ledarskap och kommunikation, attityder och aggression inom idrotten, lagsammanhållning och grupprocesser samt teambuilding.

Jag hade mycket nytta av att ha varit verksam inom lag och idrott på flera olika nivåer. Både som aktiv och ledare. Det som slår mig mest är att ledarens kommunikativa förmåga och gruppens sammansättning av olika roller, normer (oskrivna regler som är positiva) kommer att bli avgörande för om laget kommer att ta sig framåt genom grupprocessen eller inte. För om inte ledaren är mycket tydlig med vad som kommer att förväntas av var och en och rollerna inte är tvetydiga och man har accepterat sin roll så kommer resan att bli mer trevlig och en lagsammanhållning kan byggas upp. Det finns några hygienfaktorer som helt enkelt behöver finnas generellt. Nu finns det givetvis undantag. Det finns spelare i lag som inte kommer att anpassa sig till laget men då har laget även accepterat detta. Detta är en styrka det också.

Men om vi resonerar oss igenom detta nu!

Jag skrev ett inlägg om detta tidigare men det blev bara punktform. Vill nu utveckla dessa punkter:
Mix av spelare. Alla skall inte vara stöpta i samma form. Ni behöver alla typer av personligheter. En enkel personlighetstest kan visa på vart ni behöver lägga fokus. Ni kanske har för många av en personlighetstyp. Då blir det inte mycket levererat. Ni behöver ordningsmannen, clownen, rutinmänniskan, pådrivaren, den socialt kompetente. Varför? Det är olikheterna ni växer av, dra nytta av dom. Och det viktigaste av allt! Alla är lika värda. Ingen är sämre. Alla skall med. Och alla skall veta sin roll och fylla den. Låt alltså alla personligheter ta plats vid rätt tillfälle. Detta gör ni bl.a genom att sätta: mål, gruppmål och personliga mål, få dem SMARTa. Alla vet vart föreningen, laget, de mindre grupperna och individen skall någonstans. Utan mål? Ingen mening. Det är nu det magiska börjar. Lagsammanhållningen. Jo för: lagsammanhållning är A och O, bygg en sådan så alla är delaktiga. Nu börjar det hända magi. De vet sina roller, de jobbar mot ett gemensamt mål och de strävar efter att betyda något för varandra. De skall inte vilja skiljas när säsongen är slut. Detta kan inte komma av sig själv utan ofta genom att: sätta normer, sätt normer som är medmänskliga och inte kränkande. Här skall man inte använda sig av inkilningsmetoder som går ut på att supa ner varandra och förödmjuka varandra. Det bygger inga lag. Det bygger osäkerhet. Skapa tävlingar som främjar deras olika sidor så att alla får vara med. Behandla alla med respekt utan inkilningsprocedurer och kränkande särbehandling. Jag ser detta alldeles för ofta lågt ner i åldrarna,  inte drickandet dock. Sluta med detta okonstruktiva beteende omedelbart. När processen att bygga det nya laget inför säsongen är igång så ha respekt för grupprocesserna och förstå dom. Alla kommer inte älska varandra från första stund. Men de skall respektera varandra. Ni skall igenom ett antal steg i gruppen och det är inte konstigt. Träningskultur är A och O för satsande lag, alla skall med, skall du bygga ett satsande lag så finns det inga genvägar. Är det löpning så är det så för alla friska och hela spelare. Att låta några stå över kommer gör att du tappar motivationen. och du får social maskning. Att det är orättvist och att vissa spelare har en tendens att vara mer värda än andra. Då kommer inte alla göra jobbet och man tar inte i lika mycket. Låt alla komma till tals och var transparenta, otroligt viktigt! Alla människor vill vara lyssnade till, känna sig behövda och vara älskade. Det är grunden till det mesta. Ha roligt, skratta mycket, utan humor så blir det trist. Ni skall vara tillsammans mycket och det skall vara kul. Led laget situationsanpassat. Du som ledare kan inte ha samma strategi alltid. Ofta agerar man snabbt och på reflex då man är i pressade coachingsituationer men ibland kanske man skall ta ett steg tillbaka och delegera ledarskapet helt till gruppen att lösa situationen. Varför är det viktigt? Jo, för du visar att du litar på dom och tror på deras kompetens. Och sist men inte minst led laget genom utvecklande ledarskap, vad är då det? Det är när man är ett föredöme, man jobbar efter värdegrund och tar ansvar. Man lever som man lär och man har personlig omtanke om sitt lag. Man stöttar med både utvecklande och positiv feedback. Var en inspiratör och motivera. Ditt jobb som ledare är att få med dig alla. Visa det med tydliga mål och gå samma väg. Uppmuntra och var delaktig så att man ser att du lyssnar. Uppmuntra till kreativitet. Det är av misstagen vi lär oss om det skulle bli fel.

Och jag tänker lite så här nu. Är det inte mycket sunt förnuft jag skriver här?

laget

Kramas mycket <3

9 juni, 2016Permalink

Vad sa du?

Jag funderar mycket över det här med kommunikation. Vad är det som gör att kommunikation är så svårt. Jag dök på detta för några år sedan i en chefsutbildning och denna har jag ännu med mig. Främst i coaching under match.
Vi hör hälften av vad som sägs (50 %)
vi lyssnar på hälften av det (25 %)
vi förstår hälften av det (12,5 %)
vi tror på hälften av det (6,25 %)
och vi kommer ihåg hälften av det (3,125%)

Tänk dig då 15 st spelare som du skall leda när de är fulla av adrenalin i match och kanske t o m ligger under. Här kommer all deras och din erfarenhet komma att spela stor roll. Det som är inövat och det som är repeterat. Time-out i lagsporter är korta. Jag tror att det är bra. Ge inte för många instruktioner.

Allt ni hör, ser och upplever är byggda från det att ni är små. Det man i utvecklingspsykologin säger är perception. Ni lagrar information om händelser, föremål, skrivna och talade ord under hela er uppväxt och det fortsätter hela livet då ni är med om nya händelser. Detta blir då lättare att tolka för hjärnan om ni varit med om det tidigare och det plockar hjärnan fram när den dyker på det. Därför är kommunikationens hinder det brus som finns mellan sändare och mottagaren av meddelandet. Därför är just kommunikation svårt. Och speciellt i pressade nya situationer.

Här finns några tips på saker att ta till vid kommunikation. Lång lista men ack så viktig.

Här följer en rad bra tips i kommunikationen med andra:

  • Var direkt och precis
    Rak i kommunikationen, ej via andra eller genom hintar. Var direkt genom att prata med personen det berör.
  • Äg ditt meddelande. Det är ingen annans meddelande. Ta ansvar.
    Använd jag-form, ex jag anser att mm. Inte man eller du-budskap som är dömande eller tolkande.
  • Var komplett och specifik
    Ge all information som behövs för att kunna förstå ditt meddelande. Omformulera och be om frågor om du är osäker. Gissa inte om ditt budskap har gått fram utan fråga tills du vet.
  • Var tydlig och konsistent
    Undvik dubbla budskap, tex jag skulle vilja låta dig få chansen men du får ha tålamod. Var medveten om vad du vill ha sagt och varför. Planera viktiga samtal i god tid.
  • Uttryck behov och känslor tydligt
    Var medveten och och/eller bli uppmärksam på vilka känslor som samtalet uppväcker hos dig för du visar dessa. Var sensitiv för de känslor det du säger uppväcker hos andra och respondera på dessa verbalt eller med kroppsuttryck.
  • Separera fakta från åsikter
    Skilj på fakta och egna värderingar. Klargör vad du sett, hört eller vet innan du värderar det.
  • Leverera meddelanden i ‘rätt’ tid
    att reta sig på saker och skjuta upp samtalet om det kan vara kontraproduktivt men inte sällanär det bra att vänta exempelvis sova på saken. Det är bättre att agera än redagera
  • Undvik en dold agenda
    Säg det du menar. Meddela vad du vill säga med en gång. Var öppen och beredd att ändra ståndpunkt genom att du får den andres perspektiv och ny information.
  • Var stödjande
    Ditt sammanlagda meddelande bör visa stöd, undvik sarkasm, hot, negativa jämförelser eller att döma
  • Var konsekvent med dina icke-verbala meddelanden
    Dvs bete dig inte på ett sätt och prata på ett annat
  • Förstärk med repetition
    Repetera det viktigaste i dina meddelande.
  • Gör dina meddelanden lämpliga för mottagarens referensram
    Dvs använd lämpliga ordval. Förbered dig
  • Sök feedback för att dina meddelanden mottagits på ett korrekt sätt.
    Är min beskrivning tydlig tycker du? Om inte fråga så du kan vara ännu tydligare.

 

Och kom ihåg hur du som mottagare tar emot meddelandet. ”Att höra är inte samma sak som att lyssna”

Hur kan du visa att du faktiskt har lyssnat på din samtalspart?

 

9 mars, 2016Permalink

Lagsammanhållning, vad kan du som lagmedlem göra?

Har tidigare beskrivit lagsammanhållning, minimering av social maskning och att nå våra mål och att det är komplext men att grunden är att jobba med roller, laget och människan tillsammans. En lagsammanhållning där säsongen börjar lida mot sitt slut inte vill vara utan sina lagkamrater.

Öppenhet är bland det viktigaste som jag som lagkamrat behöver bjuda på om jag skall komma in i gruppen och vara en del av den.

– Lär känna varandra
Viktigt är att lära känna varandra. Och att acceptera att alla är olika och alla inte kan vara stöpta i samma form och vara bra på samma saker som en själv. Kommer det nya medlemmar i gruppen är detta extra viktigt att du som lagkamrat bjuder till så att ni lär känna varandra.

– Vara hjälpsam
Att försöka och verka för att alla är ömsesidigt beroende av varandra i ett lag. Att hjälpa varandra ger ofta en samhörighet. Att jag ställer upp för dig om det är något du behöver hjälp med. Det kan handla om att visa hur man skall göra en viss uppgift på planen som individen har svårt med eller till att visa vart affären ligger om det är någon som flyttat hit utifrån. Ställ upp för varandra.

– Ge varandra positiv feedback
Stödja och supporta varandra är viktigt i ett lag. Att inte vara negativ utan istället uppmuntrande och positiv. Har någon gjort ett misstag på planen el i någon situation så stötta hellre än slå ner på lagkamraten. Han eller hon vet att misstag är gjort. Du behöver inte förstärka det.

– Var ansvarsfull
Som lagkamrat skall man inte skylla på andra och andras prestation utan vara ansvarsfull. Vi vinner och förlorar tillsammans är en bra regel. Vi hjälper varandra och stöttar varandra. Använd dig inte av attributioner som att golvet gjorde att bollen studsade eller att motståndarna var på ett visst sätt. Vi kommer alltid råka ut för saker och saker vi inte kan påverka. Ta ansvar för dig själv.

– Kommunicera öppet och ärligt med tränarna
Man skall som lagmedlem se till så att tränarna får ärlig och korrekt information om vad som händer i laget. Inget prat bakom ryggen på varken spelare el ledare.

– Lös konflikter omedelbart
Om en lagmedlem har en konflikt el meningsskiljaktighet med någon tränare el lagkamrat så skall personen ta direkt initiativ för att lösa det. Spelare skall inte bara gnälla och ventilera sina känslor utan måste också se till att själva hjälpa till att lösa problemen. Görs inte detta kommer det explodera och energin går åt till att vara irriterad.

– Ge 100% alltid
Att jobba hårt, speciellt på träning hjälper till att få ihop gruppen. Dedikering och engagemang är smittsamt. Att visa det goda exemplet kommer att visa att man vill och ge en positiv effekt på laget. Och lagsammanhållningen. Detta visar också att social maskning inte är ok.

Det finns ett par tips under menyn Innebandylaget som jag använt för att skapa lagsammanhållning och teambuilda lag. Små enkla medel att få individer att öppna sig.

 

9 mars, 2016Permalink

Lagsammanhållning, minimering av social maskning och nå våra mål

Har precis tentat av en oerhört rolig del av min utbildning. Läser socialpsykologi med inriktning idrott. Man talar ibland om att ”Vi behöver ha en teambuildinghelg för att svetsa samman gänget!” Nej, säger jag. Det räcker absolut inte med en teambuildinghelg. Det är kontinuitet och stabilitet som krävs för att bygga lag. Att bygga lag och samhörighet sker året runt, säsongen igenom och startar med dig själv som ledare el spelare. Jag fascineras otroligt av lag och målsättningar. Varför går det inte som vi vill ibland? Varför blev det på det ena eller det andra sättet? Vad är lagsammanhållning? Varför klickar det i vissa lag och i andra inte?

Det är givetvis en komplex och mycket svår fråga egentligen men jag tror att vi behöver tycka om varandra först och främst. Och vi behöver ha en öppen och rak kommunikation. När säsongen börjar lida mot sitt slut så vill vi inte att någon spelare i laget skall vilja sluta! Gäller alla nivåer.

Både på elitnivå och bredd eller ungdomsnivå sker det social maskning. Jag ser det ganska ofta faktiskt.

Social maskning är när man som aktiv inte ger allt i varje given situation.

Varför uppstår social maskning?

  • man vill inte riskera att dra ett tyngre lass än övriga gruppmedlemmar.
  • man sparar sitt bästa tills man är tvungen att jobba och anstränga sig själv.
  • man litar på andra i gruppen bättre än aktuella uppgiften.
  • man är av naturen lat och tror sig kunna gömma sig i massa.
  • man litar på att stjärnspelaren i gruppen skall göra jobbet (om en sådan finns)

Social maskning kan öka vid några av följande förhållanden:

  • den aktives bidrag till gruppen kan inte bli bedömd oberoende av gruppen.
  • uppgiften känns inte meningsfull.
  • den aktives personliga delaktighet el involvering är låg.
  • en jämförelse mot gruppens standard går inte att göra.
  • de övriga i gruppen föväntas prestera bra och anstränga sig mycket.
  • man tror att man möter en svagare motståndare.
  • man känner att det man bidrar med är överflödigt

För att minimera detta så måste man som tränare försöka framhäva varje persons speciella bidrag. Att alla bli sedda och känner sig unika. Detta sker redan i rollsökningsprocessen tidigt på säsongen i varje ny lagkonstellation och fortsätter sedan resten av säsongen. Ingen får lämnas utanför. Och här tänker jag att det är i målsättningarna för säsongen detta sker med de individuella målen. Är målen SMARTa för individen på den nivån och sammankopplar vi dem med lagets mål? Uppföljning bör hela tiden göras på individuella samtal t.ex. Och sist men inte minst så är det viktigt att öka lagsammanhållningen.

Jag tror att man uppnår sina målsättningar och minimerar social maskning genom att ha hög lagsammanhållning – men även det är komplext. Det går även att mäta. Man tittar på sig utifrån en begreppsmodell.

– Individens attraktion till gruppen – uppgift:
”Hur involverad är jag i laget? Har jag en tydlig roll?” Här finns lagets uppgift, mål och vilka metoder som vi använder. Individuell måluppfyllnad.”Vill jag vara med här? Tror jag på detta?”
– Individens attraktion till gruppen – socialt:
”Är jag accepterad? Vill jag vara med dessa spelare även utanför planen?” Också något som grundar sig redan i början av säsongen och bör då växa sig starkare el vara på samma nivå under säsongen.
– Gruppintegration – uppgift:
”Är vi ett sammanhållande lag?” ”Har gruppen tydliga mål, uppgifter och metoder?” ”Tror jag på att vi kommer att klara uppgiften” Har vi realistiska mål?
– Gruppintegration – socialt:
”Är vi en grupp utanför planen?” ”Vill vi träffas utanför planen?” ”Är alla med?”

Hur kan man öka lagsammanhållningen?
Tränarens roll:
Kommunikationen är viktig.  Den behöver först och främst vara öppen och effektiv för att främja lagsammanhållningen.

– Effektiv kommunikation
Alla behöver vara bekväma med att uttrycka sina tankar och funderingar. Att alla öppet vågar beskriva vad man tycker eller känner, specificera den känslan man har och vilka förändringar du vill ha och vad du tror kommer att ske om du får till dessa förändringar. Tränarna behöver se till så att alla är med på tåget. Att man är dedikerad för uppgiften men också att man är dedikerad för att vara i gruppen och vara i relation med de andra. När tränarna pratar om uppgiften och de sociala utmaningarna och alla förstår dessa så kommer det bidra till ökad lagsammanhållning. Lagmedlemmarna i gruppen blir då mer öppna mot varandra och ställer upp mer, pratar mer och lyssnar mer.

– Förklaring av individuella roller i lagets framgång
Tränarna behöver ha ett förhållningssätt mot individen i laget att visa för denne att var och en har ett unikt bidrag till gruppen. Att alla är viktiga och att dennes bidrag kommer öka lagets framgång. Detta gäller även staben i laget. När då sedan individen förstår de olika rollerna i laget och helheten så kan individen börja känna med laget. Ett trick är att vid vissa tillfällen tilldela spelare andra positioner än vad de är vana vid. Som att säga ”Gå några mil i hans skor.” för att få lite uppmärksamhet kring allas bidrag. Det visar att man även bryr sig om varandras ansträngning om man förstår vad den personen jobbar för.

– Utveckla stolthet i subgrupper
Det finns naturligt med subgrupperingar i lag. Det kan samlas kring positionerna. T.ex backarna för sig, målvakterna för sig, anfallare osv. De behöver få känna stolthet över sin position och insats. Man behöver känna att man betyder något i den positionen man har.

– Sätt upp utmanande gruppmål
Om man sätter upp specifika, utmanande mål så har det en positiv inverkan och effekt både på individen och grupprestationen. Mål gör att laget fokuserar och ger laget en känsla av överenskommelser. När laget når målen vill man att de skall uppmuntra varandra att sträva efter nya mål. Målen behöver vara tydligt definierade för att även gynna eller utveckla lagsammanhållningen ytterligare. Dessa mål skall hellre vara prestationsbaserade än resultatbaserade.

– Uppmuntra gruppidentiteten
Det är viktigt att känna att man har en gruppidentitet för att öka lagsammanhållningen. Det skall tränaren uppmuntra till. Det kan vara lagjackor som alla bär eller annat som visar att de är en helhet tillsammans.

– Undvik mindre sociala grupper
Subgrupper såsom backar, anfallare el andra typer av grupper är inte samma sak som formering av sociala smågrupper. Man vill undvika dessa smågrupper för de ger bara fördel till några få. Dessa grupper kommer oftast till när laget förlorar eller när några få inte känner att deras behövs är mötta. Eller när tränaren behandlar spelare olika. Tränaren måste snabbt hitta orsaken till att dessa sociala smågrupper bildas och bryta upp dem då det förstör laget mer än gör nytta. Det kan man göra genom att byta rumskompisar på resor om det är resande lag. Men att hitta dessa grupperingar snabbt behövs.

– Undvik överdriven spelaromsättning
Man har sett att lagsammanhållningen minskar när det är stor spelaromsättning. Om detta sker kan man be de som varit med länge i laget att hjälpa till med integrationen av nytillkomna så de känner sig välkomna. Vid varje bortfall el nytillkommen ledare el spelare så börjar grupprocesserna om. Det tar energi.

– Ha schemalagda lagmöten
Under säsongen behöver tränaren planera in lagmöten. På dessa möten behöver alla kunna prata öppet, ärligt och konstruktivt och beskriva sina positiva och negativa känslor. Man kan på detta sätt lösa interna stridigheter och mobilisera kring varför man är där och skapa energi. Man kan prata om olika saker. Hur vi lär oss av våra misstag, omdefiniera mål el delmål och prata om vårt beteende som spelare eller medlem av laget. Även om det inte finns några konflikter just vid tillfället så är det viktigt att samlas ändå. Man kan ha övningar som går ut på att man berättar vilka olika egenskaper man gillar med varandra för att stärka varandra. Teambuilding.

– Lär känna lagets klimat
Tränaren måste känna till lagets klimat. Tränaren behöver ha vetskap om vilka som har hög status i laget och hur relationerna ser ut. Hittar man dessa kan man dra nytta av dessa individer för att kommunicera mellan sig själv och laget. Man kan använda sig av spelarråd el informella ledare.

– Lär känna andra
Man kan jobba med personlighetstester. Man behöver lära känna varandra. Vilka roller som finns och vilka behov olika individer här. Låt individerna avslöja något om sig själva. Detta för att lära känna varandra på ett annat plan än bara som lagmedlemmar. Kanske någon erfarenhet som man har el något man gjort. Detta för gruppen närmare varandra.

Nästa gång kommer jag prata om de aktivas delaktighet för att öka lagsammanhållningen.

7 mars, 2016Permalink

Människan-pusselbitarna faller på plats

Jag blir ofta beskriven som drivande, strukturerad och engagerad i mitt yrke. Flera personlighetstester är gjorda på mig i olika sammanhang. Jag har gått kurser där man testat förmågor då jag leder människor på olika nivåer, i projekt och team. Jag har olika roller i olika grupper. De tester som betytt mest för mig är de tester som skickats till arbetskamrater samt till min privata umgängeskrets samtidigt där de skall beskriva mig med ett antal ord samtidigt som jag skall gissa vad de säger om mig. Resultaten har varit slående överensstämmande. Två helt skilda bilder av mig men samma beroende på om det är arbetskamrater eller vänner som svarat. Jag tror att människan är väldigt följsam i sina relationer och väljer roll beroende på grupp och uppgift.

Vilken roll tar du i dina olika relationer? Funderar du över det? Jag funderar mycket på det.

Jag var på ytterligare en ledarskapsutbildning inom innebandyn i helgen. En utbildning som plockar upp bland det viktigaste inom Svensk Innebandys Utvecklingsmodell (SIU). Människan! Inriktning för mig var spelare 12-16 år denna gång. Det handlade om ditt ledarskap och din förmåga till att leda andra och hur du leder dem. Lite besviken på övriga innebandygotland som inte var där. Vi var sex st totalt på den alla kategorier viktigaste utbildningen. Tre från min förening och tre från en annan. Vi hade väldigt bra samtal. Vi delade med oss. Vi var på olika nivåer från SSL-tränare till målvaktstränare. Varför är denna utbildning den viktigaste när du leder barn och unga samt de som är på väg mot elit, topp och bredd?

För om du inte har förståelsen för den kognitiva utvecklingen av de du leder så blir det svårt att ta hand om det som händer omkring dig. Du har din egen referensram men den är byggd på dina egna erfarenheter som kan vara nog så viktiga men det finns andra referenser också. Tänk dig att du levt ett väldigt lugnt och fridfullt liv. Det har varit kärnfamiljen. Mamma, pappa, syskon. Släktmiddagar. Julfirande. In i din trupp kommer det en kille el tjej som inte har mamma och/eller pappa. Får inga julklappar eller åker inte på släktmiddagar. Har inte råd att åka på cup, köpa träningsoverall. Hur gör du för att förstå denna individ med din referensram? Om du inte kan förstå individuella skillnader mellan människor och att kronologisk ålder inte betyder att de är på samma planhalva mentalt så kommer du stå där och fundera på vad var det som hände när de slutar eller beter sig illa mot varandra. För det är en verklighet. Vi har den ständigt i alla idrotter.

Vi behöver ha kvar så många som möjligt så länge som möjligt. Ett mantra som sprider sig genom innebandysverige. Vi behöver förstå vårt eget ledarskap och relationer spelare emellan. Det är lika komplext mellan barn och unga som mellan vuxna. Ni älskar inte alla ni jobbar med. Det är samma med våra spelare. Och de kan vara uppåt 20 st som du som ledare skall föra mot samma mål om ni har uttalade sådana.

Man talar om Svenssonmodellen. Se bild.

Svensk Innebandys Utvecklingsmodell bygger på denna.

Svenssonmodellen

Jag började under utbildningen fundera på hur vi byggt den ledarstab som jag mest är verksam i. Och då slog det mig. Vi täckte alla delar kompetensmässigt i Svenssonmodellen för den åldern vi tränar. Det jag nu behövde göra är att se vilka personliga kvalitéer som var och en har inom de olika delarna när det går bra i gruppen med innebandyn och dynamiken men även när det blåser. För det kommer att blåsa. Vi behöver kunna hantera stressade och pressade situationer. Både vi ledare och spelare. Vi behöver glädjas och skratta med varandra.

Jag tänkte tillbaka på att jag har jobbat hela hösten för att få in 9 st nya killar i laget. Ett lag som spelat ihop i 5-6 år skulle ta emot 9 st nya fantastiska killar. Varför känner vi idag att vi har lyckats?

Vi tog de olika delarna och byggde ett pussel. Min roll är att hantera det mentala. Veta så mycket om mina spelare som möjligt och vara lyhörd för deras behov. Kunna se om någon inte mår så bra utan att de säger något. Se till så att vi jobbar med feedback på ett bra sätt. En annan av ledarna har förmågan att vara lugn och metodisk i sin pedagogik. Kunna förklara och rita. Ytterligare en är duktig taktiskt när de behövs och kan tänka ut situationer på planen som görs till övningar. En tredje kan bygga upp en stämning i laget som kan lyfta taket om det krävs. Vi har ledare som jobbar med målvakter som kan mycket om teknik och spelsystem. Vi har fysfenomen som håller i spelarkroppens fysik. Vi använder oss av alla delar. Jag tror det är nyckeln.

Nu tar vi det ett steg längre. Vi kommer denna vecka göra tester där vi analyserar vilka vi är och hur vårt ledarskap ser ut. Analysen gör vi tillsammans efter att testresultaten är klara och så ser vi hur vi kan utnyttja våra förmågor på bästa sätt. Det kan tyckas vara väldigt ambitiöst. Det var första reflektionen jag fick från en utanför idrotten. Men jag tänker så här- Om vi skall ha kvar så många som möjligt så länge som möjligt och skapa en framtida bild hos våra unga idrottare att deras fritid och idrott var bland deras lyckligaste i deras uppväxt så behöver vi skapa förutsättningar för att lyckas. Vi behöver se människan bakom innebandyklubban och vi behöver förstå varandra.

När vi gjort detta skall vi träffa laget. Då skall de få jobba med copingstrategier för att hantera stress och oförutsedda händelser. Då skall de få gräva djupare i vilka de är och hur de uppfattas utåt. De har redan gjort detta för några år sedan. Men våra nya spelare har inte gjort det. Nu tar vi ett steg till. Det är då vi skall jobba med ”En för alla, alla för en” som är säsongen 2015/2016s ledord i Visby IBK P99/01.

Och glöm inte…
Kramas mycket <3

7 december, 2015Permalink

Till dig som stödjande förälder

Jag läste en artikel som delades en del på Facebook i dagarna. Läs den här.

Jag skrev ett brev till ”mina” föräldrar i mitt äldsta innebandylag för snart ett år sedan när jag drog igång arbetet med dom. Går att läsa under Innebandylaget. Brevet jag skrev handlade om vad vi känner att vi behöver och hur vi vill att de agerar. Jag kanske har världens bästa föräldragrupp? Jag kanske har varit väldigt tydlig? Detta fungerar i det lag jag tränar.

Jag bad dem om några enkla saker:

  • Ni behöver vara vårt och era barns stöd.
  • Uppmuntra och lyssna utan att ställa krav på era söner.
  • Vi skall se helheten tillsammans.
  • Var där för era barn.
  • Ha kommunikation med oss.
  • Passa på att njuta av era barns utveckling.
  • Beröm en prestation ärligt och våga uppmuntra andras barn och motståndarlag.
  • Älska dem förutsättningslöst.

Efter en träning el match

Fråga alltid sonen först efter en träning el match hur det varit. Låt sonen tala först.

  • Vad var bra?
  • Vad var mindre bra?
  • Vad lärde du dig? (det kan vara en känsla el en teknik, inget av det är fel)

Det du själv kanske tror du sett på träningen el matchen kanske inte alls ha upplevts så av din son. Det han hans verklighet.

”Om dina handlingar inspirerar andra till att drömma mer, lära sig mer, åstadkomma mer och bli mer. Då är du en ledare.”
– John Quincy Adams

 

  • Positiv attityder inbjuder alltid till positiva resultat.
  • Negativa attityder inbjuder alltid till negativa resultat.

Vår attityd är det som människor faktiskt kan se. De hör det på din röst och ser det på sättet du rör dig. Och framförallt vi är bara människor, inga maskiner.

Vi uppmuntrar barnens bra prestationer och kommenterar inte de dåliga! De dåliga lägger vi inte fokus på. Detta gör vi som tränare när det är läge och när spelaren är mottaglig för det. Vid en bra passning så säger vi det. Vid ett mindre bra skott så kommenterar vi inte det. Däremot kommer killarna att peppa sin lagkamrat och säga ”Nästa gång sitter den!”

Alla människor med en hög puls el är under stress kan inte ta till sig instruktioner om de inte övat väldigt länge på det. Skall man ge instruktioner är det korta och tydliga. Därför tar vi hand om det när de kan ta emot det för att det skall bli ett lärande. Och då visar vi på goda exempel.

Vi kommer inte säga: ”Ni skall inte passa bollen in i mitten.” Vi kommer säga. ”Passa bollen längs med sargen”. Anledningen till det är att hjärnan gör bilder av ord. När vi säger inte så målar fortfarande hjärnan upp passningen in i mitten och skall sedan hantera ordet inte. Hjärnan kan inte hantera ordet inte…och så skall spelaren göra om det som vi vill. Dock vet spelaren inte hur. Knepigt va? Men väldigt sant.

De spelar innebandy för att de:
– Vill vara med sina kompisar.
– För att de tycker att idrotten är rolig.
– För att de hör till ett större sammanhang.
– De tycker att tävlingsmomentet är viktigt men inte lika viktigt är resultatet.
– De tycker det är roligt så länge det är på deras villkor.
– För att träningarna är roliga och de får påverka.
– Kan se resultat av sin egen prestation.

Jag vet detta om mina spelare för att jag har frågat dom. Både i enkäter och i individuella samtal. Jag vill sätta dem i ett sammanhang. Visa att de är viktiga för dem de är.

”En tränare är en person som lockar fram extraordinära prestationer från vanliga människor. En person som med tiden hjälper vanliga människor att bli extraordinära”.

 

 

15 augusti, 2014Permalink

Om vi gör som vi alltid gjort…

Innan jag skrev detta inlägg så stod det så här i mitt CV ang mitt ideella engagemang: Innebandyledare för två lag, sitter i styrelsen för Gotlands största innebandyförening. Jag har omvärderat och längst ner hittar ni mitt nya kompletterande CV till mitt professionella. Men först läs lite till.

Jag funderar mer och mer på det ideella engagemanget, inte bara hos mig själv utan jag ser det runtomkring mig.

Tänker på hur många ideella timmar jag lägger i veckan praktiskt och det är inget emot hur mycket jag tänker på det. Vi ser idag att ideella ledare är svåra att behålla. Och det beror på många olika saker. Det kanske helt enkelt blir för mycket till slut. Att man som ideell inte orkar längre. Det finns stunder då jag själv tvekar på fortsättning. Jag behöver ibland backa tillbaka till grundpelaren i varför jag gör detta. Det grundläggande mänskliga behovet av att vara uppskattad och känna sig behövd är otroligt viktig i den ideella organisationen då det monetära inte finns, inte heller någon semesterbelöning el bonus.

Jag tror att alla är medvetna om att föreningar av idag oftast inte är företag. Dock känns det som om vi kanske måste driva det som företag för att följa med samhället och kommersialiseringen i stort. För ett par år sedan hörde jag sällan att man ville ha ersättning för den tid man lägger ner men idag börjar man be om det. Jag hade en dialog med en ledare som berättade att även föräldrar som man ber om hjälp vill ha ersättning för att köra sitt barn till en hall/plan ute på landet. Det kan röra sig om bensinersättning. Jag har hört ledare som blivit tvungna att försvara det ideella arbetet för att jobba in pengar till lagen för de föräldrar som är tänkta att jobba vill ha timersättning. Nu är detta än så länge ovanligt men det finns.

Hur skall vi kunna belöna våra ideella om vi inte värdesätter det dom gör utan våra ledare måste stå och försvara det ovan? Jag vet inte på vilket sätt vi skall belöna dom för i föreningarna finns inga pengar, de pengar som man får i medlemsavgifter och deltagaravgifter går till hallhyror, planhyror, material, domaravgifter för att nämna några utgiftsposter.

Vi ser idag hur olika myndigheter börjar jämställa ideella föreningar med privata företag och menar att de ska konkurrera på lika villkor på samma marknad. Det innebär att föreningarna tvingas ta hänsyn till lagar och regler som är skrivna för en helt annan värld än föreningarnas. I förlängningen kan det bli så illa att det samhällsstöd ideella föreningar idag får kan ifrågasättas. När vi föreningar syns som en utgiftspost i budgeten hos kommunerna, är det lätt att glömma bort den mängd arbete som utförs helt gratis av engagerade inom ideella föreningar.

Det är nu jag börjar fundera över det här med samhällsnyttan och vad vi egentligen tjänar åt samhället. Vi vet idag att regelbunden fysisk aktivitet är viktig för hälsan, både fysiskt och psykiskt. Forskning visar på att fysisk aktivitet minskar risken för en lång rad sjukdomar men också gör att människor generellt säger sig må bättre. Och bland ungdomar så ser man att de som är aktiva i en idrottsförening har en mer positiv inställning till livet och är mindre benägna att hamna i kriminalitet och missbruk än jämnåriga som inte idrottar. De lär sig även samspelet med andra individer, de lär sig att ta hänsyn och de lär sig ledarskap i viss mån. Förhoppningsvis får de en livslång kärlek till idrotten.

Jag tror att man kan behöva en kombination av rosor mellan att få känna sig behövd och personlig utveckling. Genom att vara aktiv i en förening är man i ett viktigt socialt sammanhang och får utveckla sina färdigheter inom något man är intresserad av. Det här kan vara till stor nytta för dig och i förlängningen. Men även för samhället på många områden, inte minst i yrkeslivet. Ni ideella: Var stolta över er själva! Skriv det i CVt.

Men det är nu jag börjar trampa in på själva frågan i detta inlägg. Jag sa i början att jag upptäckt att vi tappar ideella ledare i föreningslivet. Och det är för att jag tror att om vi gör som vi alltid har gjort kommer ju inget att förändras. Dock förändrar sig världen omkring oss och jaget tar mycket större plats idag än tidigare. Det är den världen vi lever i. Du kan individuellt välja det mesta runt omkring dig. Bara några saker: val kan göras av skola, vård, bredband, mobilabbonemang, el, design av skor på nätet och i o m detta så har du byggt upp en alldeles egen individ, nästan som ett varumärke av dig själv. Du gör val hela tiden. Det är klart att ditt ideella engagemang följer med detta. Varför skulle det inte göra det?

Idag kan jag se att vi behöver vara konkurrenskraftiga på ett helt annat sätt. Vi behöver också ha det ”lilla extra”. Sommarlovsskola i idrotten, höstlovsaktiviteter. Vilken normalt arbetande vuxen kan ta ledigt ett helt höstlov för att vara ideell i föreningen på höstlovet, stå och jobba en helt vanlig vardag på ett evenemang? Jo det finns några. Jag har själv tagit semester för att jobba både på utomhus -och inomhusidrotter.

Ni vet det slutar ju inte här heller. Om ni som förening inte syns så existerar ni knappt. Vi lever idag i ett tekniksamhälle där allt går med en rasande fart. Jag vet själv att om jag funderar på att gå med i en förening, skaffa mig en hobby så börjar jag med att googla. Jag kollar i föreningens hemsida för att leta information. Mitt intresse svalnar rätt snabbt om det inte finns så mycket att läsa. Föreningar av idag behöver även vara ute och marknadsföra sig på nätet. Behöver ha ganska god kunskap om teknik och utveckling för att presentera sig och dessa teknikval hålls också uppe m h a ideella. När man jobbar i en förening så hoppas man på att det skall komma en frälsare som tar snygga bilder, kan skriva kommunikativt riktigt och även ha tid att hantera tekniken, alltså en kombination av fotograf, kommunikatör och webbutvecklare. Ganska kvalificerade jobb. Vi måste synas i rätt sammanhang. Vi testar ordinär webbprogrammering, CMS-system som i vissa fall är så komplicerade att man måste vara ganska bevandrad i teknik, Facebook och Instagram. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på system som EPI-server och Joomla.

Men mitt huvudsakliga uppdrag som ideell är att skapa värde för mina ungdomar och barn. Ge dem en meningsfull fritid. Låta dem utvecklas i sin egen takt. Låta dem testa nya vägar. Lära dem idrottens tekniska inslag, kost, vila, träningslära, gemenskap och socialt samspel. Jag är övertygad om att jag gör rätt saker. Annars skulle jag inte göra det.

Så i mitt CV ang mitt ideella engagemang skall jag nu skriva: Duktig på att rutinmässigt och vid flera tillfällen i veckan hålla 20 tonåringar eller 25 förskolebarn på samma ställe samtidigt och kan även få dem tysta, få dem att göra på samma sätt vid ett givet tillfälle och utan större katastrofer. Kommunicera en tanke verbalt som uppfattas och utförs. Lära dem samarbetstekniker och kommunikationstekniker för att få fram sitt budskap på ett öppet och trevligt vis. Är även en fena på att hålla många saker i luften samtidig och kunna situationsanpassa mitt ledarskap efter olika uppkomna situationer. Har betyget A i omplåstring och lindning av stukade fötter. Har ett mirakelspray som kallas kylspray. Kan även wordpress, Joomla och EPI-server samt har snabba fingrar i SMS-skrivande. Lägger budgetar och skriver verksamhetsplaneringar. Lämnar statistik och sammanställer diverse olika rapporter. Organiserar cuper, lagsammankomster och träningar. Har väldigt lätt för ett skratt och tycker att utmaningar är motiverande. Som sagt jag är egentligen bara en ungdomsledare i en ideell förening. Är det någon som behöver en ledare med ett galet engagemang?

En film om Idrotten Vill, för att synliggöra hur jag vill ha det och det är inte alltid det är så enkelt i o m mitt resonemang ovan.

 

16 juni, 2014Permalink