Jag skrev ner min ledarskapsfilsofi för några veckor sedan, detta är ett viktigt inlägg för mig. Det är jättelångt men det är det jag bygger allt på.
Det kan tänkas vara fina ord men vad finns bakom? Dessa har växt fram genom flera års ledarskap både bland barn och vuxna. De har växt fram genom de utbildningar jag gått och de erfarenheter jag gjort. Och framförallt har det växt fram i responsen med barnen och ungdomarna. I samtal med dem och hur de känner så skapar de vår gemensamma GPS.
Med insikter om hur människan någorlunda fungerar och vad som är mest sårbart när de växer upp behöver vi vuxna tänka till. Våra egna känslor och vinnarinstinkt skall inte ta över. Vi behöver se bortom de snabba vinsterna. Vi måste jobba mer för människan. Jag följer slaviskt alla avsnitt av Idrottens Himmel & Helvete och har redan sett alla i säsong 2. Vad är det vi talar om här? Har ni tid så se dem!
Vi går på en tunn lina här då vissa vill elitsatsa. De vill inget hellre än att bli bäst och jag funderar en del på det för hur mäter man bäst? Är det när jag har 10 guldbollar? 1 guldboll? Blir utsedd till säsongen värdefullaste spelare? Blir med i All star team? Vinner OS-guld? Det vet bara utövaren. Drivkraften här är en otrolig motivation och hängivenhet till idrotten. Och så har vi de med en drivkraft att bara ha roligt. Och det måste få vara så. I barn- och ungdomsåldern handlar det nästan uteslutande om detta för majoriteten. För de som bara har roligt när de är 10 år kanske växer upp, tar sig igenom puberteten och kommer ut som en late bloomer på andra sidan. Ja… ni som ser Idrottens Himmel & Helvete vet vad jag menar.
Varför är det viktigt att ha en riktning med sitt ledarskap? Jag tycker det är superviktigt och egentligen handlar det i slutändan om att ha kvar ”Så många som möjligt så länge som möjligt. Och om de inte skulle fortsätta med just ”min” idrott så har jag skapat vinnare i livet och förhoppningsvis gett dem en bra upplevelse och att de kan hantera livet då de lär sig strategier för att bemästra svårigheter, lär sig samspel och kommunikation av mig”.
Anna’s 10-budord och ledarskapsfilosofi
1. Allas rätt att vara med. Det mest självklara. Selektera inte bort någon.
När de vuxnas vinnarinstinkter och tävlingshets tar över kommer barn- och ungdomar bli lidande. Tänk er detta: Vad händer då med självkänslan tillika självvärderingen hos en kille eller tjej i 12 årsåldern som blir bortvald i en laguttagning? Ett barn som vill duga och helst av allt vill spela med sina kompisar. Känna gemenskap. Han el hon får inte spela för att det inte finns plats just nu eller för att kapaciteten inte är tillräckligt hög så att laget kan vinna matchen. För det är vi vuxna som bestämmer detta. Det är vi vuxna som väljer bort unga killar och tjejer. Detta gör att de kanske tidigt ger upp tankarna på att få vara med om det går flera gånger då de inte blir uttagna och resultatet kan bli att de slutar eller mår dåligt för att de inte är värda något i det lag de allra helst vill spela i. Jag tror att barn som blir selekterade börjar misströsta och tron på sitt eget värde sjunker. Dessa barn slutar med sin idrott alldeles för tidigt för om de inte får vara med på allt så finns det ingen anledning att gå dit. Det som inte alla verkar förstå är även att om ni väljer bort en ung kille eller tjej så har ni ingen aning om vad ni valt bort då denna tjej eller kille inte är färdigutvecklad förrän efter puberteten. Runt 16-18 år kan ni se nästa stjärna, inte när de är 10 eller 14 år. Låt alla vara med!
2. Se talang i alla individer. Leta inte talanger.
Man pratar mycket om talangjakten inom idrotten. Han eller hon har talang. Detta talar man ofta om tidigt. Så tidigt som när den lille bollkonstnären 10 år gammal jonglerar eller dribblar alla på planen. Vad brukar då hända. Ja…mycket fokus kommer att ligga på att utveckla denne kille eller tjej. Man trappar upp träningen och vid 14-års ålder är barnet så mätt på sin idrott att han eller hon slutar. Men vad hände med de andra runt omkring? De som smyger i kulisserna och kämpar varje träning och som inte har så lätt i vissa perioder. Jo nu flera år senare knackar de kanske på dörren eller så har de slutat för ingen brydde sig. Vad kan ni göra som ledare för att jobba med detta? Låt de givetvis utvecklas i sin egen takt. Fråga dem vad de tycker är svårt och hjälp dem på den nivån de är. Visst kan ni satsa på de som är mogna och har kommit långt för det handlar ju även om att ha en morot till dessa spelare men var lyhörd. Den dagen han eller hon inte orkar träna. Tvinga dem inte. Pressa dem inte. De kommer att göra en bättre träning om de mår bra i sinnet. Jag har spelare som är helt fantastiska vid sidan av planen och som jobbar ofantligt hårt på planen. Dra nytta av alla deras egenskaper. De är en viktig pusselbit för helheten. Det kan vara en av anledningarna till att de också kommer till mig om de mår dåligt eller om de känner att något är fel. Försök att se bortom idrottaren.
3. Låt de idrotta på sina villkor.
De som inte orkar träna skall inte träna. De kommer inte att göra en bra träning om de inte mår bra. De kommer inte att göra en bra match. Och det kommer att märkas om de mår dåligt. Ta tillfället och prata istället. Låt de sitta vid sidan av. Detta kräver givetvis att ni är flera ledare så att ni har den möjligheten. Ni tjänar på det i längden då de måste få göra det med glädje och inte med krav. Främja utövandet av flera idrotter. Det är oerhört viktigt att de känner att de själva får välja och välja så länge det bara går. Jag hör idag föräldrar som väljer åt sina barn. Jag förstår inte det där. Varför väljer ni åt dom? Låt de välja själva. De kommer att välja det de själva tycker är roligt. Där de har sina vänner och där de har sin egen utmaning. Detta kommer säkerligen gå i vågor beroende på vilken fas de är och hur deras sökande går efter sin identitet. Samverka mellan idrotterna så det inte blir för mycket. Gjorde ett inägg för ett tag sedan om en 13-årig kille som försöker att utöva tre idrotter och hinna med skola och kompisar. När sommaridrotterna är i uppbyggnadsperiod är vinteridrotterna i tävlingsfas och skall vara explosiva. Vi behöver samverka. De skall inte välja när de är 13 år. Jag fullkomligt njuter nu när Gotland tagit fram samsyn inom de olika förbunden. Vi i innebandyn tillsammans med ett handbollslag och fotbollslag har samverkat mycket. Vi pratar om vad som är på gång. Vilken typ av träning vi just nu beskriver och försöker prata ihop oss.
4. Se alla individer på varje träning. Alla behöver höra något positivt. Glöm inte er själva som ledare.
Tänk att inte få höra ett snällt ord eller något pepp träning efter träning. Försök verkligen att se det lilla. Går ett pass fram eller lyckas utövaren med något som de tränat på så låt han eller hon få höra det. Hitta något hos varje spelare. Som människa vill du bli sedd, bli älskad och bli lyssnad till. Detta gäller även barnen och ungdomarna. Ibland mycket mer än vi vuxna. Och vet ni vad som är allra viktigast? Det är att se dem även som människor. Inte bara för deras prestationer och resultat, se dem. Berätta för dem att ni är glada att de kommer för att vi gör varandra glada. Glöm inte att peppa varandra som ledare. Ni går dit ideellt flera gånger i veckan. Ni åker på cuper med dom. Ni låter er egen tid stå vid sidan av och ni ger allt för detta. Ni är helt fantastiska.
5. Hjälp dem till att lyckas med något varje träning. Både det lilla och stora spelar roll.
Om ni vet att spelare har svårt med vissa moment. Är det för svårt så kommer de tröttna. Vid införande av nya moment så gå långsamt fram och peppa peppa peppa. Plocka fram något som du vet att de kan lyckas med i samma träning. Och se glädjen när de gör det. Det räcker med en blick eller en klapp på axeln för att de skall känna sig lyckade. Kom ihåg att de vill vara där för sin egen skull. De skulle sluta komma om det var tråkigt, för svårt eller om de tycker något annat är roligare. Det finns fantastiska drivkrafter och motivation i vissa men utan glädje skulle det inte fungera.
6. Låt utvecklingen styra. Lyft de som behöver utmaning. Samarbeta.
I vissa perioder kommer det inte vara läge att göra vissa saker. Se dem för där de är i sin utveckling just nu. De kommer in i en vinglig period i början av puberteten. Då kan det vara rent förkastligt att öva in ny svår teknik. De kan bli oroliga och ledsna. Vissa kan behöva morötter och vissa kan bara behöva vara. Lyft de som behöver en större utmaning men låt de fortfarande vara med sina vänner. Låt de som behöver få avvakta göra det. Samarbete mellan åldrar och lag är bra så länge de får vara med sina vänner. Ha gemensamma träningar med andra lag och åldrar. Jobba med individerna även om ni tränar i en lagidrott. Kommer tiden rätt för idrottaren så är det meningen, kommer den inte så fanns det en mening med det också. Låt utvecklingen styra.
7. Låt dem vara om de behöver det. Allt annat i livet är så allvarligt ändå.
Alla behöver leka ibland. Gör oväntade saker på träningarna. Låt dem vara små ibland. Discokull kan bryta varenda allvarlig min. Doppboll och legobyggande också. Låt de vara kreativa och få bestämma. De gånger jag frågat vad de vill göra har det inte helt oväntat varit lekar. De kommer få sin beskärda del av allvar. De kämpar varje dag för sin skola. De kommer kämpa för sina arbeten och senare sina familjer. Några kommer att få det tuffare än andra. De behöver kreativitet och enkelhet. De kommer att kunna lösa problem med sin kreativitet.
8. Se deras olikheter som en styrka och inte en svaghet. Alla kan inte vara stöpta i samma form och skall inte vara det heller.
Ibland är vi snabba på att tala om hur vi vill att alla skall vara och göra. Ledare är speciellt duktiga på detta då vi ser framför oss ett visst spelsystem eller hur vi skall bedriva fys. Alla är inte bra på allt och kan inte passa in i denna form och låt det vara så. Låt de vara olika. Deras olikheter kommer att göra dem till ett starkare lag och starkare individer. De måste tillåtas att vara sig själva. Det är olikheterna som gör oss starka och när de känner att allt är ok växer även deras självkänsla.
9. Låt barnen bestämma delar av träningen. Lyssna på deras önskemål och låt dem vara kreativa.
Nästan nuddat vid denna. Ibland är våra bästa träningar de träningar som önskas av spelarna själva. De tar fram en del övningar och så röstar dem. Vi har en öppen dialog och får även om vi inte bett om det önskemål på övningar eller andra typer av träningar. Det är för deras skull du som ledare är där. Låt de påverka verksamheten.
10. Le och skratta tillsammans.
Det är inte alltid självklart. Men sänd iväg ett leende och få ett tillbaka. Det är väldigt små medel att få en annan stämning i laget bara genom att le och skratta. Det äldre lag jag tränar önskar att ha musik på passen vi har. Det märks på tempot och energin på träningarna när musiken är igång. De sjunger med, det blir intensitet. Och de peppar varandra på ett annat sätt. Ingen är så bra på att känna av en stämning som barn och ungdomar. Är vi arga eller trötta och ledsna så märks det direkt. Och det blir som ett kollektiv i att vara ledsen eller arg då. Har du som ledare en dålig dag. Tänk på hur du kan jobba med det innan du går in på träningen.
Kan jag hjälpa några av mina spelare att nå sina drömmar så har jag kanske gjort något bra. Har jag på detta sätt ovan lyckats få mina spelare att må bra så är det ändå viktigare. Har jag dessutom fått dem att växa som individer och om de har en tro på sig själva för dem de är då är jag nästan klar med min egen dröm.
Jag startade för två år sedan. Ett projekt med mina P-01:or. Det är det som formar oss idag. Nästa lagsamling är om några veckor. Vi ser framemot det.
Kramas mycket <3