Om vi gör som vi alltid gjort…

Innan jag skrev detta inlägg så stod det så här i mitt CV ang mitt ideella engagemang: Innebandyledare för två lag, sitter i styrelsen för Gotlands största innebandyförening. Jag har omvärderat och längst ner hittar ni mitt nya kompletterande CV till mitt professionella. Men först läs lite till.

Jag funderar mer och mer på det ideella engagemanget, inte bara hos mig själv utan jag ser det runtomkring mig.

Tänker på hur många ideella timmar jag lägger i veckan praktiskt och det är inget emot hur mycket jag tänker på det. Vi ser idag att ideella ledare är svåra att behålla. Och det beror på många olika saker. Det kanske helt enkelt blir för mycket till slut. Att man som ideell inte orkar längre. Det finns stunder då jag själv tvekar på fortsättning. Jag behöver ibland backa tillbaka till grundpelaren i varför jag gör detta. Det grundläggande mänskliga behovet av att vara uppskattad och känna sig behövd är otroligt viktig i den ideella organisationen då det monetära inte finns, inte heller någon semesterbelöning el bonus.

Jag tror att alla är medvetna om att föreningar av idag oftast inte är företag. Dock känns det som om vi kanske måste driva det som företag för att följa med samhället och kommersialiseringen i stort. För ett par år sedan hörde jag sällan att man ville ha ersättning för den tid man lägger ner men idag börjar man be om det. Jag hade en dialog med en ledare som berättade att även föräldrar som man ber om hjälp vill ha ersättning för att köra sitt barn till en hall/plan ute på landet. Det kan röra sig om bensinersättning. Jag har hört ledare som blivit tvungna att försvara det ideella arbetet för att jobba in pengar till lagen för de föräldrar som är tänkta att jobba vill ha timersättning. Nu är detta än så länge ovanligt men det finns.

Hur skall vi kunna belöna våra ideella om vi inte värdesätter det dom gör utan våra ledare måste stå och försvara det ovan? Jag vet inte på vilket sätt vi skall belöna dom för i föreningarna finns inga pengar, de pengar som man får i medlemsavgifter och deltagaravgifter går till hallhyror, planhyror, material, domaravgifter för att nämna några utgiftsposter.

Vi ser idag hur olika myndigheter börjar jämställa ideella föreningar med privata företag och menar att de ska konkurrera på lika villkor på samma marknad. Det innebär att föreningarna tvingas ta hänsyn till lagar och regler som är skrivna för en helt annan värld än föreningarnas. I förlängningen kan det bli så illa att det samhällsstöd ideella föreningar idag får kan ifrågasättas. När vi föreningar syns som en utgiftspost i budgeten hos kommunerna, är det lätt att glömma bort den mängd arbete som utförs helt gratis av engagerade inom ideella föreningar.

Det är nu jag börjar fundera över det här med samhällsnyttan och vad vi egentligen tjänar åt samhället. Vi vet idag att regelbunden fysisk aktivitet är viktig för hälsan, både fysiskt och psykiskt. Forskning visar på att fysisk aktivitet minskar risken för en lång rad sjukdomar men också gör att människor generellt säger sig må bättre. Och bland ungdomar så ser man att de som är aktiva i en idrottsförening har en mer positiv inställning till livet och är mindre benägna att hamna i kriminalitet och missbruk än jämnåriga som inte idrottar. De lär sig även samspelet med andra individer, de lär sig att ta hänsyn och de lär sig ledarskap i viss mån. Förhoppningsvis får de en livslång kärlek till idrotten.

Jag tror att man kan behöva en kombination av rosor mellan att få känna sig behövd och personlig utveckling. Genom att vara aktiv i en förening är man i ett viktigt socialt sammanhang och får utveckla sina färdigheter inom något man är intresserad av. Det här kan vara till stor nytta för dig och i förlängningen. Men även för samhället på många områden, inte minst i yrkeslivet. Ni ideella: Var stolta över er själva! Skriv det i CVt.

Men det är nu jag börjar trampa in på själva frågan i detta inlägg. Jag sa i början att jag upptäckt att vi tappar ideella ledare i föreningslivet. Och det är för att jag tror att om vi gör som vi alltid har gjort kommer ju inget att förändras. Dock förändrar sig världen omkring oss och jaget tar mycket större plats idag än tidigare. Det är den världen vi lever i. Du kan individuellt välja det mesta runt omkring dig. Bara några saker: val kan göras av skola, vård, bredband, mobilabbonemang, el, design av skor på nätet och i o m detta så har du byggt upp en alldeles egen individ, nästan som ett varumärke av dig själv. Du gör val hela tiden. Det är klart att ditt ideella engagemang följer med detta. Varför skulle det inte göra det?

Idag kan jag se att vi behöver vara konkurrenskraftiga på ett helt annat sätt. Vi behöver också ha det ”lilla extra”. Sommarlovsskola i idrotten, höstlovsaktiviteter. Vilken normalt arbetande vuxen kan ta ledigt ett helt höstlov för att vara ideell i föreningen på höstlovet, stå och jobba en helt vanlig vardag på ett evenemang? Jo det finns några. Jag har själv tagit semester för att jobba både på utomhus -och inomhusidrotter.

Ni vet det slutar ju inte här heller. Om ni som förening inte syns så existerar ni knappt. Vi lever idag i ett tekniksamhälle där allt går med en rasande fart. Jag vet själv att om jag funderar på att gå med i en förening, skaffa mig en hobby så börjar jag med att googla. Jag kollar i föreningens hemsida för att leta information. Mitt intresse svalnar rätt snabbt om det inte finns så mycket att läsa. Föreningar av idag behöver även vara ute och marknadsföra sig på nätet. Behöver ha ganska god kunskap om teknik och utveckling för att presentera sig och dessa teknikval hålls också uppe m h a ideella. När man jobbar i en förening så hoppas man på att det skall komma en frälsare som tar snygga bilder, kan skriva kommunikativt riktigt och även ha tid att hantera tekniken, alltså en kombination av fotograf, kommunikatör och webbutvecklare. Ganska kvalificerade jobb. Vi måste synas i rätt sammanhang. Vi testar ordinär webbprogrammering, CMS-system som i vissa fall är så komplicerade att man måste vara ganska bevandrad i teknik, Facebook och Instagram. Jag vet inte hur många timmar jag lagt på system som EPI-server och Joomla.

Men mitt huvudsakliga uppdrag som ideell är att skapa värde för mina ungdomar och barn. Ge dem en meningsfull fritid. Låta dem utvecklas i sin egen takt. Låta dem testa nya vägar. Lära dem idrottens tekniska inslag, kost, vila, träningslära, gemenskap och socialt samspel. Jag är övertygad om att jag gör rätt saker. Annars skulle jag inte göra det.

Så i mitt CV ang mitt ideella engagemang skall jag nu skriva: Duktig på att rutinmässigt och vid flera tillfällen i veckan hålla 20 tonåringar eller 25 förskolebarn på samma ställe samtidigt och kan även få dem tysta, få dem att göra på samma sätt vid ett givet tillfälle och utan större katastrofer. Kommunicera en tanke verbalt som uppfattas och utförs. Lära dem samarbetstekniker och kommunikationstekniker för att få fram sitt budskap på ett öppet och trevligt vis. Är även en fena på att hålla många saker i luften samtidig och kunna situationsanpassa mitt ledarskap efter olika uppkomna situationer. Har betyget A i omplåstring och lindning av stukade fötter. Har ett mirakelspray som kallas kylspray. Kan även wordpress, Joomla och EPI-server samt har snabba fingrar i SMS-skrivande. Lägger budgetar och skriver verksamhetsplaneringar. Lämnar statistik och sammanställer diverse olika rapporter. Organiserar cuper, lagsammankomster och träningar. Har väldigt lätt för ett skratt och tycker att utmaningar är motiverande. Som sagt jag är egentligen bara en ungdomsledare i en ideell förening. Är det någon som behöver en ledare med ett galet engagemang?

En film om Idrotten Vill, för att synliggöra hur jag vill ha det och det är inte alltid det är så enkelt i o m mitt resonemang ovan.

 

16 juni, 2014Permalink