Teambuilding i all ära…

När det börjar närma sig slutet av säsongen i vissa idrotter och uppstart i andra så kan det finnas anledning att både reflektera och planera. Jag är speciellt intresserad av grupper och grupputveckling och inom socialpsykologin så jobbar man på att förstå detta ingående. Hur skapar man starka lag, i den bemärkelsen att finna kontinuitet och trygghet och hur får man lag att prestera under en längre period?

Grupputveckling är ingen linjär process. Den pendlar fram och tillbaka då människor inte är linjära utan agerar utifrån sina egna erfarenheter och sina egna perspektiv. Vad behöver en tränare eller organisation veta för att skapa vinnande lag? Vad är drivkraften och hur kan vi låta processen ha sin gång? Vi kan alltid jobba med teambuilding men är alla inte dedikerade eller hängivna så är det svårt att tvinga grupprocessen framåt.

Jag tänkte presentera pendelperspektivet. Det som de flesta grupper och lag går igenom. Detta kan även läggas över en vanlig arbetsgrupp men med andra ingångsvärden. Att vi har en uppgift gemensamt att lösa är det viktiga här. Vart står du i din egen process? Känner du igen dig oavsett om du är i ett lag eller arbetar i en grupp?

Steg 1:
Allmän orientering- uppstart/första träningen

Här känner ofta laget att sammanhållningen är god och man har en bra känsla av gemenskap i gruppen.

Beteenden: Man delar känslor av spänning och förhoppningar på den kommande säsongen. Det känns positivt och här ser man de tilldelade tydliga målen som oproblematiska och man ser oändliga möjligheter. Man vill känna tillhörighet och behöver kontroll och struktur. Du som ledare behöver vara tydlig med gruppens mål och individens mål.

Steg 2:
Differentiering och konflikt – försäsongsträning

Gruppen börjar nu delas upp både fysiskt och psykologiskt. Det bildas mindre subgrupper. Det kan bli konflikter när spelarna nu börjar konkurrera om de olika platserna i laget. Tränarna börjar nu tydliggöra vilka som kommer vara mer aktuella för spel än andra.

Beteenden: Lite mer avundsjuka, man tittar snett på varandra. Man blir orolig och pratar kanske illa om varandra.

Steg 3:
Resolution och sammanhållning – de sista träningsmatcherna innan serien börjar

Nu ökar sammanhållningen eftersom spelarna nu delar gemensamma mål och intressen på ett annat sätt. Man börjar förbereda sig inför seriestarten. Man känner att stämningen i laget är bättre och mer positiv.

Beteenden: Förväntansfullhet, mer positiv och hjälpsamma mot varandra. Man är tillgiven varandra.

Steg 4:
Differentiering och konflikt – under säsongen

När spelare belönas eller bestraffas olika så kan det återigen uppstå konflikter. Vissa spelare kan t.ex få mindre speltid och man känner sig orättvist behandlad. Vissa spelare följer inte normer men blir belönade ändå.

Beteenden: Mindre hjälpsamma mot varandra, tittar snett på varandra. Gnälligt.

Steg 5:
Upplösning – slut på säsongen

Om det varit en bra säsong så är sammanhållningen i laget vid detta steg oftast hög. Har det varit en sämre säsong så kan det vara mindre bra sammanhållning och man skyller på varandra eller tränaren.

Beteenden: Vid bra säsong: Glada och positiva och vill inte vara ifrån varandra. En sorg över att säsongen är slut. Tillgivenhet och samhörighet. Vid sämre säsong: Stämningen är låg. Man är irriterade på varandra och man känner inget speciellt för varandra och för laget. Konflikter uppstår och attributioner används mer om varför man inte hade en bättre säsong än som det blev. Attributioner används ofta för att inte ta eget ansvar för uppkommen situation. T.ex. Han eller hon tog inte löpningen. Golvet var halt. Det regnade under matchen. Man tar inget eget individuellt ansvar för situationen. Alla andra har gjort fel.

Teambuilding i all ära men gruppen behöver man jobbar med hela tiden.

Kramas mycket <3

 

21 februari, 2017Permalink