Mitt eget idrottande

Jag spelade basket i många år. Började i lågstadieåldern. En korsbands-och meniskskada samt tre operationer stoppade mig. Jag kommer ihåg mitt idrottande som roligt fram till ca 14 år. Knät höll bl.a inte och träningen blev alldeles för hård och allvarlig och gav direkt utslagning om man inte var duktig. När jag tränade i början av tonåren kommer jag ihåg att vi fick väldigt mycket skäll. Det skrek och gapades från sidan av planen och vi var både långsamma feta grisar bland mycket annat. Jag tränade alla dagar i veckan utom lördag och söndag för då var det matcher. Och jag tränade med två lag, mitt eget ålderslag och ett lag som var två år äldre. I en sekvens i mitt liv sprang jag även orientering. Men i o m knäskadan fungerade det inte heller. Vid 16 års ålder var idrottandet helt slut.

Jag hade rehab i ett år efter första knäoperationen och kunde aldrig komma tillbaka fullt.