5.2 Kommunikation

Vi avrundade denna lagsammankomst med att göra en lättsam kommunikationsövning som jag gjort i flera sammanhang tidigare med olika grupper. Syftet är att visa hur vi kommunicerar, vad vi säger för att få fram vårt budskap och att det inte är så lätt när vi inte ser varandra.

Kommunikationsövning- mitt budskap
De fick var sig ett vitt papper och var sig en penna. De fick sätta sig på stolar med ryggen mot varandra. De fick enas om vem som skulle styra detta. Jag hade satt ihop killar som i ”normala fall” inte är tillsammans så ofta. Den som skulle styra skulle rita på det vita pappret och beskriva vad han ritar. Han skulle enbart med sina ord få den andre killen att rita på sitt papper. Det kan vara allt mellan himmel och jord. De skall sedan jämföra sina teckningar för varandra och så skall de reflektera.

De skrattade, de pratade, de förklarade och förklarade.

Jag gav dem några tips:
Du som skall rita utan att se vad din kompis ritar behöver ställa mycket frågor. Som te.x
– Vart ritar du?
– Hur stort?
osv.

Jag stoppade efter ca 20 min. De fick visa upp sina alster för varandra och de brast ut i asgarv! De kiknade av skratt. De skrattade och pratade och visade för varandra.

De fick fundera över vad som är svårt med denna övning. De hade många ideér. Jag berättade att för att få fram ett budskap behöver de kommunicera tydligt och klart och då behöver man fråga mycket för att förstå. Jag förklarade att det inte är lätt att tala så att alla följer med åt samma håll. Man har själv en viss bild i huvudet och det är inte alls samma bild som ens kompis fick när han försökte rita. När man inte heller kan se varandra blir det ännu svårare då vårt sätt att prata även speglar hur vi rör oss men vi ser inte varandras kroppsspråk i denna övning. Några hade utfört detta väldigt systematiskt och gjort former på pappret för att den andra skulle följa efter. Man hade helt enkelt lyckats mindre bra i vissa fall och riktigt bra i andra fall. Men allt gick ut på att få ett samtal kring hur vi talar till varandra.

Det är knepiga frågor men de ville verkligen beskriva hur man kunde göra det tydligare. De ”speglade” mina ord genom att säga att de skulle fråga mer, de skulle berätta vad de hört och de skulle visa att de visste vad deras kompisar menade.

Jag kände att jag hade lyckats ännu lite till i mitt mål att få laget att prata mer med varandra. De hade fått ett steg till bättre insikt om att alla ser inte det ”jag ser” och vi ser saker olika.