6.2 Vår verklighet

Vi har pratat mycket om att det vi gör borde ju alla människor fatta!? Att så som jag tycker borde alla tycka. De övar sig i detta hela tiden när de argumenterar med sina föräldrar hemma, när de står för sin sak i skolan el i laget.

Jag ville påvisa hur vi kan missuppfattas eller verka lite annorlunda. När jag läste denna historia så vred sig några av skratt.

Sagan om det annorlunda folket….

Det var en gång en ung man som under ett år levt med ett folk i den nordligaste delen av världen. Han börjar sin berättelse med:

Det var ett härligt år i ett exotiskt land som var väldigt annorlunda mot vad jag var van vid. Folket var ett vänligt men enkelt folk, de dyrkade djuren och vädret. Jag kom dit under en årstid som de kallade vår, det var ungefär som vinter i mitt land. Kallt och mörkt var det men folket sa att det var början på solperioden.

Ganska snart efter att jag kom dit firade de den första djuriska högtiden, firandet av en vanlig gul fågel. De pyntade husen inomhus med bilder på fågeln och på grenar som de tog in i husen satte de fågelns fjädrar. Några dagar innan den stora högtiden klädde barnen ut sig med stora hucklen på huvudena och i stora färgglada kläder. De målade kinderna röda och näsan satte de prickar på. Sen tog de en kvast i ena handen och en kaffepanna i den andra och gick runt i byarna, från hus till hus. När högtidsdagarna väl kom åts det ägg i olika former från den firade fågeln. Man åt även en speciell typ av fisk som luktar illa. I vissa delar av landet tände folket eldar och smällde av raketer, det gjorde de för att försöka skrämma bort någon slags ond gud.

Efter våren kom det som de kallade sommar, då solen stod som högst på himlen. Så speciellt varmt var det inte men däremot var det ljust nästan hela dygnet. Då klädde de en stång med blad och blommor som de sedan reste mot skyn. Runt stången dansade de sen danser och sjöng sitt hemlands vemodiga sånger.

Jag hade aldrig sett något liknande, vuxna människor som sprang runt ett träd! Men de verkade ha roligt. Jag minns speciellt hur de härmade grodornas rörelser och ljud. Efter dansen åt de återigen sin speciella fisk, den här gången med sur grädde och många små potatisar till. Mot slutet av deras solperiod, alltså det som de kallade sommar, när kvällarna blev mörkare firade de två högtider till vattendjurens ära. Den ena högtiden firades mest i den norra delen av landet genom att äta en typ av fisk som var rutten tillsammans med ett tunt röd. Den andra högtiden firades mer i de södra delarna. Folket använde sig då av konstiga hattar och haklappar och åt ett krabbliknande rött skaldjur. När solperioden var slut kom deras regnperiod. Det blev kallt och mörkt även för det här folket.

Jag förstår inte hur de klarar av kylan och den svarta natten som varar långt in på dagen. Men folket gick upp som vanligt för att gå till sina arbeten. Jag tror att många av dem aldrig såg ljuset under dagen, kanske var det därför alla var så bleka.

Det allra hemskaste som hände mig under året jag var borta, hände när nätterna var som längst. Mitt i den mörkaste tiden firar folket en ljushögtid till minne av ett helgon. En natt öppnades min dörr och en lång rad med kvinnor i fotsida klänningar kom in. Den första kvinnan hade ljus uppe på huvudet. De andra hade lampor av eld i sina händer. Allihop sjöng, lika långsamt som de gick, om hästar och bjöd på katter.

Jag fick vara med och se när de firade den stora grisfesten. Många tillagade en stor bit av grisen, några tillagade nästan hela grisen. Sen åt de grisen tillsammans med sin traditionella fisk. Efter att de ätit så kom deras gud. – Ja, fast det sa de ju aldrig att det var. Det förstod jag alldeles själv. I landet var det nämligen inte ofta någon talade om sin gud.

Guden likande vår gamla medicinman. Han hade en mask framför ansiktet och hade på sig stora röda kläder och mycket hår i ansiktet. Han hade med sig gåvor inslagna i papper till folket som blev glada och lyckliga. Folket sa att han brukade komma till dem en gång om året.

Det var ett mycket underligt och exotiskt folk jag besökte. Tyvärr hann jag inte utforska det i mer än ett år eftersom mina pengar tog slut och jag var tvungen att åka hem. Men om du har pengar över och inte vet vart du ska åka på semester så tycker jag att du ska resa dit!

Efter historien så pratade de mycket. Jag frågade om de visste vilket annorlunda och exotiskt folk som jag berättade om. Några förstod att det var vi. Några tyckte att det var konstigt att vi uppfattades så här. Jag pratade en stund med dem om att det som vi tycker är helt naturligt och vanligt kan vara det mest konstiga för någon annan och att allt är ok. Det finns bara olika vinklar på det. Några ansåg att surströmming i sig är vidrigt och att killen hade helt rätt 🙂

Beskriv din egen verklighet

Jag bad alla gå ut och ställa sig utanför det hus vi satt i. De skulle stå på exakt samma sätt med näsan åt samma håll. De skulle vara tysta. De skulle titta sig omkring. De skulle känna om det fanns någon speciell lukt, om de hörde något speciellt men framförallt ta in i sinnena vad de såg. De stod så en stund.

Efter detta fick de gå tillbaka in till sina platser och så delade jag in dem två och två. De skulle nu berätta för varandra i paren de satt i vad de sett, luktat, hört. När alla berättat för varandra skulle de berätta för alla andra i gruppen vad den andra upplevt, känt, hört och sett. En övning för alla sinnen inkl. att lyssna på någon annan. Efter att varje kille berättat om den andres upplevelser så kollade vi om det stämde.

Det är nu det blir intressant.

Några jobbar mycket med lukt och känsel. Medan andra i gruppen räknat husen, pratat om färger på träd och hus. Om färgen på förbipasserandes jackor. Några hörde avlägsna billjud, några såg fågelbon, en del kände röklukt. Ingen hade upplevt exakt samma sak fastän de stått och tittat åt samma håll.

Jag tänkte på vad detta innebär för mig som ledare av detta gäng när jag instruerar el ger dem feedback. Det kräver oerhört mycket av mig för de hör, ser och känner inte samma saker. De fick även förståelsen för varandra och de lyssnade intensivt på varandra. Jag frågade hur de gått tillväga för att förstå den andre. En del hade frågat mycket medan en del bara försökte hålla i huvudet vad den andre rabblade upp.

Jag är mycket imponerad för de utvecklar sina sinnen och sin känsla för andra människor. Och de gör det med energi!