Vad är du rädd för?

Jag blev så rädd. Så där rädd inombords att jag hörde min egen puls. Adrenalinet pumpade som aldrig förr och min första reflex var att fly.

Hela min kropp skrek ”VAD ÄR DET SOM HÄNDER?” I mitt huvud snurrade fråga på fråga. Hur skall jag göra? Varför mår jag så ofattbart dåligt? Varför är jag här? Vad är det i mitt omedvetna som stör mig nu? I den här kroppen kan jag inte vara kvar!

Händelsen i mitt liv utspelar sig i södra Europa en tidig höstdag för några år sedan. Jag ligger på rygg på golvet i ett större mötesrum. Golvet är hårt. Ovanför mig står det fyra personer med armarna i kors med blickar som speglar avsmak. Jag känner dem till deras för- och efternamn och profession. Jag vet ungefär hur gamla de är. Vi är från olika världar. En står vid mitt huvud. En på vardera sida om mig och en vid mina fötter. De säger ingenting. De bara tittar med avsmak från ett helikopterperspektiv ner på mig. Jag deltar i ett rollspel. Efter någon minut men som verkar som timmar skall jag beskriva mina känslor i situationen och vad jag tänkte.

Jag kände mig inte älskad.

Att få ett uppvaknande på det sättet jag fick är bland det mest skrämmande men också lite fantastiskt i vad jag hunnit uppleva hittills i min personliga utveckling och insikt om mig själv. Fantastiskt på det sättet att fem dagar av mitt då drygt 30-åriga liv gav mig svar på många av de frågor jag gått och grubblat på gällande mig själv. Varför jag t.ex. kände väldigt obehag av vissa situationer. Det var skrämmande på det sättet att jag mådde fysiskt dåligt och tyckte synd om mig själv och hade skuldkänslor för saker jag sagt och gjort mina dryga 30 år på jorden. Jag beskrev utmattad att jag upplevde hat mot min person. Att jag ville fly när de såg på mig så där. Du kanske har upplevt något liknande? Du går i försvar om någon säger något till dig. Du kanske känner att dina muskler spänns och du får en ökad puls. Du kanske förnekar el går till anfall. Det är dina försvarsmekanismer som tagit vid. De försöker skydda dig från smärta och låter dig inte ta hand om dina rädslor. De försvarssignaler vi har beror ofta på att det finns en rädsla för att uppleva något som gör ont i själen och de kommer automatiskt. Vi vinner kortsiktigt på att ha dessa försvarsmekanismer men i förlängningen mår vi bara sämre att inte ta tag i rädslan. Just denna dag trappades upp ytterligare genom att efterföljande rollspel handlade om att jag skulle försöka ta mig in i ett gruppsamtal och varje gång jag öppnade munnen vände de mig ryggen.

Jag kände mig utfryst och mobbad. Fruktansvärda känslor kom tillbaka till mig från min tonår, ingen lyssnade på mig!

Jag tror att de flesta människor har ett grundläggande behov av att vara älskade och känna sig behövda och bli lyssnade till. Vi vill alla i olika grad känna oss viktiga och när vi upplever motsatsen så kan vi må fysiskt dåligt och det speglar oss och hade speglat mig hela livet. Jag ville inte konfrontera dessa upplevelser utan min kropp  försvarade sig genom att vilja fly och pumpa adrenalin. Jag hade en tonårsperiod som kantades av mobbning, hat mot mig och kränkningar.

Vad försöker jag komma till? Jag fick konfrontera några av de rädslor som jag upplevde. Känslan av att inte vara älskad, lyssnad till och att vara utfryst. Jag fick förklara hur jag kände och ta reda på varför jag kände så. Jag fick lära mig hantera rädslan genom att inte låta mina försvarsmekanismer stoppa mig. Vinsten var insikten om mig själv.

Jag har sedan denna dag aldrig stått över mina barn och tillrättavisat dem el förklarat någonting genom att titta ner på dem. Förklarar el tillrättavisar jag gör jag det med mitt huvud i höjd med deras huvud. Inom de idrotter jag leder gör jag samma sak. Vill jag tala till en människa försöker jag göra det på deras höjdnivå för de skall aldrig behöva känna obehag. Jag vill visa att de är älskade.

Jag har sedan denna upplevelse aldrig bett mina barn välja utan att själv ta konsekvensen för det. Om ditt barn fått förtroendet att göra ett val så låt det vara viktigt. Om du då säger nej till ditt barns förslag har han inte blivit lyssnad till. Händer detta ofta kommer det att ta emot för honom att vilja uttrycka sina åsikter i framtiden och detta för att han fått nej när han uttryckt sin åsikt. Har du bett dina barn välja så stå för konsekvensen. Jag ber numera mina barn välja mellan olika saker om jag vill ha hjälp. Ett barn som blir nedröstat och nedtystat kommer inte ha sina egna känslor utan kommer försöka vara andra till lags. Jag vill visa att de är behövda och viktiga.

Under utbildningen fick jag sätta mig ner en kväll och ta fram 3-5 tillfällen som jag trodde var livsavgörande för den jag är och hur jag reagerar i för mig  skrämmande situationer. Jag kom en bit men tror inte att jag är klar då mitt liv långt ifrån är passerat. Men jag är övertygad om att det som hänt mig tidigare i mitt liv och med det som jag idag benämner som erfarenheter speglar vem jag är.

Jag känner numera till en del av mina rädslor och jag väljer oftare att konfrontera dem än att låta mina försvarsmekanismer ta över. Insikten om rädslorna har gjort att jag känner mig själv bättre. Jag gör idag medvetna val och har bestämt mig för att välja hur jag skall må. Jag har fortfarande dagar då jag är utmattad och less men jag kommer upp snabbare nu.

Jag tror att det är viktigt med självinsikt i framförallt mitt ledarskap då jag upplever mig själv tryggare genom att jag oftast kan anpassa mitt ledarskap till olika grupperingar el situationer.

Att jag förstår vem jag är och vad som är viktigt för mig i livet och i arbetet hjälper mig även i min ledarroll. Jag förstår vad jag kan bidra med och vilka mina styrkor är. Ju bättre jag känner mig själv, desto bättre förberedd är jag på att möta nya utmaningar och möjligheter i framtiden.

Är du redo att utmana och lära känna dig själv?

 

Kommentera